Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Petter ook Pär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort. Ock när Pär legat ett par tre dagar pä näsan i sin säng,
kom han in igän till brodern, bad att de skalle vara goda
vänner ock glömma allt det framfarna.
— Det går jag in på, men en så vidlyftig man som dn
skall folket aldrig narras till att välja, det vore både synd ock
skam. Jag ger min röst åt Nils i Askhalt, ock jag har talat
vid alla våra vänner, att de gör det samma. Jag föreställde
dem, att både du ock jag var för oerfarna, sa Petter.
Efter den stunden liksom vissnade Pär, ock där började att
glunkas oro både ett ock annat, för Elna hade pratat för
skräddaren, ock han ville ha fler pängar, än Pär hade lust att
betala. Ock så sålde han fädernegården till Petter ock liksom
landsförvisade sig själv in till Småland. Han tog Elna ock
hännes barn till sig, men dog kort efter. Folk sa, att han fått
ont i levern. Men för min del tror jag, att Rägnel straffade
honom, för det han sålde gården ock blev småländing.
Petter? — ja, Petter han gick ju hän ock gifte sig med
Johannas yngsta syster. Stackars den som litar på karlarnas
trohet! Men han sa, att systern var så lik Johanna. Ja
bevars, de hade båda näsan mitt emellan ögonen, det hade de.
Jag flyttade från honom, men han blev ju ändå både nämdeman
ock riksdagsman ock kom till så stor ära, att han fick äta ur
silverfat på kungens eget bord.
Men där skall vana till att äta fläsk stekt i smör. Petter
tålde inte kungamat, fastän han hade gott kosthåll, när jag
lagade hans föda. Han fick knep ock dog på själva stora slottet,
i kungens egen kammare. Ock hans majestät grät stora tårar,
när han hörde, att Petter var död i riksdagen, för det är inte
så lätt för en kung att få en sådan riksdagsman igän, skall
jag säga.
Den sista visan, han diktade, förstår en inte så bra, för då
var Petter liksom mera köpstadaktig av sig. Men Sissa
Knut-Ols kan sjunga den, bara jag får börjat, så hon kommer rätt
på trallen:
Där växte upp två liljor på en ock samma gren
— jag säger inte var.
Den ena bröts av stormen vid morgonsolens sken,
i aftonstunden vissnade den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
