Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Snåla Bertas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hanna Pär-Håkens i handen på att hon skalle stanna i huset,
så länge mannen levde.
När grisen var så stor, så att han kunde leva på grönt,
ledde Berta hem honom, ock vid det till föl let fick Jonas för
sig, att han ville följa med hänne. Han var ett par år äldre
än hon ock gick just i målbrottet vid den tiden, så alla
undrade, om han skulle få faderns sjukdom eller gå fri.
Nu var det så ställt, att Hanna Pär-Håkens var kommen
av en släkt, som hettes kunna mer än äta med munnen. Det
sas om den, att där gjordes små konster både i ont ock gott,
med trollknutar ock sådant där. Om det var sant, är inte gott
att veta; men säkert är, att Hannas farfar, som varit inspektor,
hörde till frimararna ock blev tagen bort en dag ute på
marken, när förbundets tid var förbi. Ock hans bror var både
präst ock frimurare, så han kunde skaffa sig allt vad han ville.
Men han låg också en lördagskväll död på sitt golv, svartblå
som en grytbotten ock med märken kring halsen liksom efter
glödröda fingrar. Hanna själv kunde inte tänka på att bli väl
trodd, när hon gick hän ock tog en sådan man, som inte har
lov att gifta sig ock ha barn. Ock när hon så hade fått
Håken, gav hon sig till att göra alla de konster, en häxa kan
hitta på, för att befria honom från slaget. Men det blev värre
ock inte bättre, ock huset fick styggt rykte på sig för trolldom
oek sådant.
Därför kan en förstå, att enkan, som rådde om huset, där
Bertas mor bodde, nog kunde vilja ba sin andel i grisen som
säkerhet för hyran. Men det kan inte förtänkas hänne, att bon
inte ville ha djuret in i huset, förrän hon liksom renat det från
allt trolltyg, som kunde ha följt med grisalivet från hans
barndomshem.
Bertas mor vågade inte sätta sig emot den andras mening.
Utan så blev där lagt en bra slump krut i en fyrgryta på
spisen, Berta ock Jonas lockades till att gå efter tistel ock annan
grisamat vid vägkanten, ock så tog enkorna grisen ock band
honom till händer ock fötter, bar honom in i köket ock la
honom på ett bräde över fyrgrytan ock höll honom en i var
ändan.
Men detta kunde inte gå för sig i tysthet, för grisen gav
hals, som om han trodde, att hans sista stund var kommen, oek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
