Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Snåla Bertas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ge dig inte så svårt, Berta! säger han då. Jag har
alltid trott, att jag skulle få detta arvet. Gå hem efter mina
söndagskläder. Säg mor, att olyckan är kommen, men det är
onödigt att tala om grisen, säger han.
Hanna blev rysligt eländig, när hon hörde, hur det var med
sonen. För hon hade tänkt på ett förmånligt gifte till honom,
så där kunde komma mera medel till gården, som nästan låg i
lägervall. Håken förstod vid denna tid knappt någonting, utan
låg jämt till sängs ock spelte kort med sig själv.
Jonas hade en silversked, som han hade fått i faddergåva,
den sålde han, Berta ock modern ovetande, ock för pängarna
köpte han en bättre gris åt Bertas mor. Ock när tösen skulle
ut ock plocka blommor eller bär för egen räkning, var Jonas
alltid före hänne ut i skogen. Ock det var han som tingade
med dem, som skulle sälja varorna åt Berta, så de inte skulle
narra hänne. Han hade nu haft flera anfall av sin ärvda
sjukdom, så modern hyste inte något hopp om hans framtid.
En dag som de var ute för att plocka hallon, sa han
Berta, att det inte var förbjudet i tidens lag, att en sådan som
han gifte sig. Prästen hade sagt honom, att det endast var en
samvetssak, ock nu ville Jonas veta, vad Berta tänkte om detta.
Hon trodde, att det var synd. Men hur det ena ordet tog
det andra, sa han, att han aldrig fick en glad dag i världen,
om inte hon ville bli hans. Då föll hon honom om halsen,
grät ock bekände, att bon höll honom kär, men ville inte ha
ett kommande släktes olycka på sitt samvete.
— Här är nog ändå med sjukdom, nöd ock fattigdom i världen,
mer än att jag skulle öka eländet genom att ge efter för mitt
järta, sa hon. Ock dessutom kunde jag som din hustru inte
ha rätt att sträva ock slita för att jälpa min fattiga mor. Nu
har jag ju fått mor Hanna till att väga brödet åt mig, så att
jag kan bära hem hälften av det.
Allt vad han vidare sa tjänade inte till något. Det enda
Berta medgav var, att han skulle säga sina tankar till modern;
men det skulle bara ske för att iute hon skulle tro, att där
skedde något bakom hännes rygg. Mor Hanna tyckte, att Berta
hade rätt, ock så blev där inte vidare talt om saken.
Men i böljan av september dog Håken efter ett svårt
anfall av sin sjukdom. Berta, som tjänat där i säx år, var nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
