Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- KARDEGILLE
- Fru Nödvändigs pälskappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Nödvändigs pälskappa.
Titlaturen säger oss, vilken modersnäring hon yrkar,
liksom min karakter visar, att min modersnäring är föl, kalvar
ock spädgrisar, så det för fruntimmernas ambulans väl är bäst
att kalla hänne vid hännes kristninganamn, som är Helena, fast
hon mäst skälles för Lena Frank i Birkebjära.
Det är en stor förnämlig kyrkoby, detta Birkebjära, med
en präst som skulle predika i två kyrkor, antingen han var
nykter eller full, ock en klockare som hade fått sin fru med
en del tillbehör från en hög bärre i Stockholm. Därtill bodde
där i granhlaget en friderinna, som hade en man som kallades
baron, ock en kommissarska, en löjtnantska, en inspektorska,
en doktorinna ock flera andra ståndpersonsfruar, både med ock
utan män.
Friderinnorna — för prästens fru var också en sådan vid
födseln — var dock de värst högförnäma i hela konseljen, ock
vad de två skaffade sig, det skulle gärna alla de andra ha efter,
om de så själva skulle gå mitt av för detsamma. Den mäst
koketta i detta avseendet var likväl Lena Frank, ock som alla
behövde hänne — de gifta fruntimmerna menar jag — så fick
de tåla sig med, att hon var lika vidlyftigt uppbetslad som
friderinnorna.
Men så en vinter — jag tjänte just som stalldräng hos prästen
— lägger bägge friderinnorna sig till pälskappor. Droen må
veta, vad det var för skinn, men inte var det av något ctøur,
som jag känner, om det inte skulle vara av läjonungar, för det
var så mjukt att känna på, så en rakt kom att tänka på ljum
vetemjölsgröt, när en rörde vid det. Dyra skulle dessa
kapporna ba varit utav själva bäljarp, ock de två fruntimmerna
pöste i dem som kalkonhanar. För där var nog ingen mer än
de som hade hardiäss till att skuldsätta sina manfolk för
sådan skinnvara.
Men för att nu kunna passa till prästfruns päls skulle jag,
som alltid kuskade för hänne, ha en luden mössa ock en
likadan krage. För på det sättet hade den andra friderinnan
gu-dat ut sin mans stalldräng, ock då kunde inte vi vara sämre.
En skäligen gammal muff hade min matfru, ock den vrängdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wekardegil/0064.html
