- Project Runeberg -  Kardegille. Skånska byhistorier /
69

(1894) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Hur jag gav en släng åt själve greven, när jag var på Hanaskog efter två fot kalk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att köpa två fot kalk. Ock andra året, när vi sådde råg, vände
äntligen gnbben, den snåljobben, näsan i vädret, ock jag kunde
gifta mig med Parnla, som jag hållit väl med två tre år i förväg.

Ja, en ska inte tala illa om de döde, ock jag skalle inte
ha nämnt gnbbafilen, om min Parnla varit dotter till sin far.
Men se hans första kvinna var, om jag skall skryta, i släkt med
den stora, mäktiga Onsgårdafamiljen, som blev utfattig genom
att på ett ock samma år göra tie bröllop. Ett av dem var för
min Parnlas halvbror, ock det var bröllop som alla räckte från
den ena lördan till den andra.

Parnlas fars farbror var just han nämdemannen, som
narrade hin slättbon till att sitta en hel dag i skogen vid Onsgård
ock försöka fånga harar på krok. Det är för rästen inte något
dumt sätt, ock billigt är det. En passar bara på, när haren
kommer sättande, kröker högra pekfingret ock kör kroken in
därvidlag, som haren har sin febb, så sitter djuret fast.

Det var nu detta om Parnlas släktförhållanden. Om
sommaren säx veckor efter gubbens begravning — som vi gjorde
så hederlig, att ingen själ kom nykter därifrån — gifte jag
mig. Ock fram på senhösten säger jag en dag till Parnla:

— Vi får allt lov att dokterera på torpet, eftersom gubben,
den gamle halvslitne skofettaborsten, inte vann med den saken,
säger jag. Jag får ta häst ock kärra ock köra till Hanaskog
efter två fot kalk — efter då varande tideräkning, begrips.

Hon svarade ingenting till’et, för hästen hade jag inte fått
med hänne, utan den köpte jag på Ljungby sommarmarknad
av en slättbo. Han trodde, att han lurade mig på handeln,
när han i byte för horset fick en bock ock tre pund blå
pottaska. Det förstås, att vi hade druckit bra likköp, innan
handeln var riktigt avslutad. Slättbon bjöd på hela välfågnaden
ock skröt med hur rik ock slug han var.

Nå ja, jag sätter hästen — han ser ut, som om han stått i
slättbons stall ock fått mögel på skinnet, men det är eljes ett
rart ök — jag sätter honom för kärran ock gnider i väg för
att köpa två fot kalk på Hanaskog.

När jag då kommer i närheten av härrgården, så binder
jag hästen vid ett träd ock tar betslet av honom, för att låta
fålen beta av gräset på vägkanten. Ock så tänker jag själv
gå fram till gården ock fråga, om jag kunde få köpa två fot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wekardegil/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free