Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il
var son till kyrkoherden i Lidköpings pastorat Gunnar Wennerberg (en bondson från Tunhem i Västergötland), gift med Sara
Klingstedt från Bohuslän. Han föddes d. 2. oktober 1817, och
efter honom kommo i familjen ytterligare tre barn till världen:
Gunilla, Brynolf och Euphrosyne. Både Wennerbergs far, den
lärde och intelligente prästen, som även var filosofie magister
och hade varit docent i österländska språk i Lund, och modern,
den inte särdeles bokbildade men praktiska och förståndiga bohuslänskan, voro musikintresserade. De voro i besittning av
goda röster och sjöngo gärna, och dessutom hördes ofta pianospel
i prästgården. Barnen insöpo från början musikaliska intryck.
Medan de ännu voro små, hände det, att de ibland låtsades spela
olika instrument med pinnar, käppar och pipor. De lekte då
ofta, att det var fråga om militärmusik och marscherade omkring, utförande sina kanske inte alltför välljudande »melodier».
Och då den lille pojken Gunnar strövade fram på åkrar och
ängar, fann han ut, »att man kunde få fram olika toner af olika
tjocka strån, om man satt ihop dem på ett särskildt sätt. Med
ljud och toner sysselsatte han sig tidigt.»1 Med iver och intresse
mottogo barnen sedan undervisning av en klockare; de lärde sig
spela violin och piano och att sjunga i stämmor.
Emellertid blev det tid för Gunnar Wennerberg att besöka
katedralskolan i Skara. Förhållandena vid denna skola — på den
tiden ett »stenruckel utan eldstäden>2 — behöva icke här närmare
beskrivas. Det var naturligtvis — som vanligt vid denna tid ett hårt och strängt liv, som eleverna måste genomgå, särskilt
i de yngre klasserna. Pennalismen frodades, och ofta vankades
det käpprapp av lärarna.3 Wennerberg hade dock lyckan att
få bo i ett hem, där man visade honom all omvårdnad, nämligen
hos modern till hans skolkamrat Adrian Thengberg, som skulle
bliva en av hans vänner för livet. Under de långa och trista dagarna
i de kalla, oeldade skolrummen utgjorde den unge Wennerbergs
växande intresse för såväl musik som ritning angenäma avbrott
i det enformiga läsandet. Musiklärare i skolan var en direktör
Zanders. Hos honom väckte den unge Wennerberg genast sym1
Se SIGNE TAUBE, Gunnar Wennerberg, Bref och Minnen I, sid. 6.
2
J. ARsENIUS, Minnesanteckningar, utg. av N. Erdman, Sthlm 1924, sid.
3
En utförlig beskrivning ger Arsenius i sina minnesanteckningar.
159·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
