Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med de tongivande kretsarna i universitetsstaden hade den nyblivne studenten ännu icke, och han torde ha levt ganska tillbakadraget. Om något ivrigare sysslande med musik under detta
första läsår är ingenting bekant. Av ett brev till föräldrarna på
nyåret 18381 framgår, att Wennerberg måtte hyst tankar på att
skaffa sig en kontrabas, ty han skriver: »Angående Basviolen, som
jag wille ha, får jag säga, att jag gerna wid närmare eftersinnande,
slår honom ur hågen, helst han är så dyr och swår att föra». Det
är troligt, att Wennerberg emellanåt begagnade de relativt goda
tillfällen, som bjödos, att höra musik. Förutom en del solistkonserter gåvas under våren t. ex. både Haydns Skapelsen (d. 18.
mars) och längre fram mästarens Arstiderna (d. 2+ maj), och i
en tidning 2 konstaterades, att Uppsala, även om det var vanlottat
i fråga om teater, dock icke kan sägas »lida brist på Musikaliska
njutningan>.
Om Wennerberg under första läsåret i Uppsala ännu inte fick
tillfälle till något intensivare musikidkande, så blev det annorlunda,
då han fr. o. m. sommaren vistades hos baron Thure von Essen i
Västergötland såsom informator för dennes båda äldsta barn.
Friherrinnan von Essen var mycket musikalisk och spelade förträffligt piano. Genom henne blev Wennerberg förtrogen med
Beethovens klaversonater. Men man ägnade sig också åt ensemblespelning. Wennerberg hade uppnått en viss färdighet i violoncellspel oc\1 musicerade ofta med värdinnan och tog sålunda kännedom om rätt mycken klassisk musiklitteratur. Wennerberg yttrade själv någon gång, berättar S. Taube3, att »dessa duetter icke
hade någon betydelse för violoncellisten Wennerberg, som det
aldrig blef något af, men däremot troligen ej så liten för den blifvande kompositören». I skötet av denna musikintresserade familj
förblev den unge informatorn länge nog: han kvarstannade hela
vintern och fram till midsommar 1839. Han trivdes utmärkt, och
inte minst gladde han sig åt att få vistas i naturen, för vars skönhet Wennerberg från tidigaste barndomen haft ett livligt utvecklat
sinne — något, som nära sammanhänger med hela hans konstnärliga läggning. En äkta hänförelse över den vårliga naturen
1
2
3
Den 8. febr., citerat i S. TAUBE, a. a. I, sid. 52-53 (i F. Wennerbergs ägo).
Upsala Correspondenten d. 13. dec. 1837.
a. a. I, sid. 62.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
