Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dess sångfåglar, skogar och vårdoft andas hans brev till
Thengberg den 4. april 1839.1
Konditionen hos von Essens hade medfört ett avsevärt avbrott i
universitetsstudierna. Det blev tid att åter taga itu med dem,
och på höstsidan 1839 reste Wennerberg ånyo till Uppsala, varvid
han förde med sig sin unge discipel Reinhold von Essen. Men nu
inträffade en kris, som blev av rätt djupgående art med avseende
på Wennerbergs utveckling både som människa och som konstnär.
Han angreps ånyo av en febersjukdom som blev mycket långvarig, och denna tid blev också till en period av inre uppgörelse
med viktiga, själsliga och intellektuella problem. Det var under
detta skede han mest höll sig inne, avskild från yttervärlden;
han låg och läste i olika ämnen, ej minst teologi och filosofi,
han tänkte och tvivlade. Då tillkom dikten »Jordesonens sång»,
vari återspeglas Wennerbergs upprivna själstillstånd. Han bekänner, att han levat mesta tiden i fyrisstaden ensam för sig själv
bland sina böcker, okänd för de flesta; han led ej blott till kroppen
utan ock till själen av en vånda,
»Hvilken gjorde natten sömnlös
Och med oro fyllde dagen.
Genomsjuk, ej endast ’sjuklig’
Var jag. Och hvad under då, att
Äfven ’underlig’ jag syntes.»
Ur de starka och allvarliga tvivel, som anfäktade Wennerberg,
räddade han sig efter allt grubblande genom en återgång till en
äkta religiös ståndpunkt, och den religiösa övertygels~ han då
vann, skulle för hela livet bliva honom hans inre, fasta och orubbliga etiska stöd. — En källa till vederkvickelse och harmoni blev
för Wennerberg under denna kritiska period musiken. Det vill i
själva verket synas, som om \Vennerbergs musikaliska ådra nu
för första gången, åtminstone på ett mera påtagligt sätt, visar
sig från den produktiva, skapande sidan. I samma mån hans tankeliv fördjupas genom studiet av filosofien, börja också hans konstnärliga fantasi och känsloliv få starkare behov av uttryck. Det var
inte med Wennerberg så som med en August Söderman: att lusten
för musik kom på honom likt en »lidnersk knäpp». Ty Wennerberg hade redan från tidigaste barndomen hyst ett oerhört livligt
1
Återgivet av S.
2-29208.
TAUBE,
a. a. I, sid.
62
f. (i F. Wennerbergs ägo).
]eanson: Gunnar Wennerberg som musiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
