Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkt finnas icke bevarade av Wennerbergs hand; att han dock
tämligen tidigt började sätta sig in i de elementära lagarna på
dessa gebit, torde stå utom allt tvivel. Detta skedde på autodidaktisk väg1, och det är känt, att Wennerberg ivrigt studerade
den förklassiska musiken, av vars kontrapunktiska mästerskap
han för framtiden skulle komma att lära sig åtskilligt. Ehuru
Wennerberg ännu levde rätt så avskild från det större umgängeslivet, var han dock i musikaliska spörsmål icke uteslutande hänvisad
till sig själv. En man, som hörde till Wennerbergs tidigare »musikumgänge» i staden, var sångläraren vid Uppsala katedralskola,
den mycket musikaliske magister Anders Sidner. 2 C. R. Nyblom
berättar i sina minnen3 , hur han som pojke en gång kom upp till
Sidner, hos vilken just Wennerberg befann sig: »Uppe hos Sidner4
satt vid pianot jämte honom en lång, blek, långhårig student, som
författaren kände till utseendet på grund af hans ovanliga sätt att
kläda sig. Han [förf.] störde tydligen de båda, ty de voro just i farten
att försöka någon komposition af ’den långe’, som var ingen annan
än Gunnar Wennerberg.» — Av intimare art blev emellertid icke
vänskapen med Sidner, men av största värde, mänskligt och musikaliskt, var den förbindelse Wennerberg — säkerligen före hösten
1841 — knöt med Sidners förtrogne vän Jacob Axel Josephson.
S. Taube5 håller före, att Josephson varit den ungdomsvän,
som stått Wennerbergs inre liv närmast, och därvid var det naturligtvis i första hand, musiken, som förenade dem. N. P. Ödman
å sin sida konstaterar i sin biografi över Josephson6 , att näst Sidner
synes Wennerberg vid denna tid ha varit J osephsons intimaste
1 Visserligen erbjöd honom Nordblom lektioner i harmonilära och komposition gratis, enligt vad Wennerberg meddelade S. Almquist (Om Gunnar \Vennerberg, hans tid och hans gärning, Sthlm 1917, sid. 25); »men jag betackade mig,
jag var för rädd om min självständighet». Almquist tillfogar: »troligen var han
mindre tilltalad av N :s visserligen välklingande men efter tidens smak i allmänhet vekligt sentimentala musik». — På tal om sina musikstudier yttrade Wennerberg till S. Almquist (a. a., sid. 25): »Rektorn kan aldrig tro, vad arbete jag
hade för att komma underfund med vad en fuga var!»
2 Såsom sånglärare ersattes han dock fr. o. m. vårterminen 1841 av Josephson.
3 En sjuttioårings minnen I, sid. 81.
4 Står: Lidner, vilket är tryckfel för Sidner.
5 a. a. I, sid. 73.
6 Ur en svensk tonsättares lif.
En minnesteckning över J. A. Josephson
I o. Il, Sthlm. 1885-86, I, sid. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
