Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
sällskapet skall här icke ingående beskrivas. Wennerberg har själv
i sin inledning till Gluntarne givit en så utförlig och karakteristisk
skildring av sällskapet och livet inom detta, att man icke kan
göra bättre än att hänvisa till densamma. Några ord äro dock
här nödvändiga beträffande juvenalerna, vilka utgjorde ett icke
oväsentligt musikaliskt inslag i uppsalalivet, om än deras musicerande höll sig inom en exklusiv och sluten krets.
Såsom ett slags föregångare till Juvenalsällskapet i Uppsala kan
man betrakta den s. k. Turkiska musiken, vars anor leda tillbaka
till slutet av 1820-talet.1 Detta sällskap idkade dels musik i verklig
mening, dels senare mer eller mindre bullersamma ensembler
med visselpipor, grytlock etc., vilka, isynnerhet då de utfördes
utomhus nattetid, föranledde stadens ordningsmakt att ingripa
och slutligen 1835 ledde till sällskapets upplösning. Någon tid
därefter uppkom ett sällskap, vars medlemmar kallade sig »juvenaler». Det var från början ej något organiserat ordenssällskap
utan framväxte ur ett litet kotteri av glada ungdomar av olika
»nationer», som på lediga stunder sammanträffade för att förströ
sig med sång, skämt och glam. 2 Juvenalsällskapet lade mera an
på den vokala musiken än på den instrumentala, vilken särskilt
omhuldats av »turkarna». Flera bland dessa, som ägde god sångröst, kommo in i den nya sammanslutningens kör, som under tidigare år var ganska manstark: under åren 1836-1838 uppgick den
till nära 40 sångare.3 Det fanns åtskilliga utmärkta röster bland
dem, och man sjöng »jämte en mängd då mycket gängse manskvartetter af Spohr, Kreutzer o. a., helst, och i synnerhet vid gladare tillfällen, ett slags potpourrier, fritt hopsatta af omtyckta
bitar ur operor, kända Bellmanssånger eller muntra slagdängor,
med ord, lika fritt röfvade på poesiens område och efter behof
omstufvade, eller ock för tillfället gjorda».4 Då och då gåvos också
serenader i form av solosånger eller ensemblesånger. Man får
inte föreställa sig juvenalernas förbund såsom en speciell musiksammanslutning: de flesta av medlemmarna voro visserligen
1 Turkiska musiken hette ursprungligen Sanct Hilarii Orden och skulle enligt uppgift ha grundats 1828 (se AXEL HACKZELL, Turkiska musiken, anteckningar till juvenaleriets historia, Uppsala 1921).
2 Se J. ARSENIUS, Minnesanteckningar, sid. 256-257.
3 T. NORLIND, Allm. musiklexikon, 2. uppi., art. Juvenalerna.
4 Inledningen till Gluntarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
