Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
klaver, som jag fick öfva mig på till mina lektioner för stadens
gamle organist och skolans musiklärare, den originelle gubben
Zanders. — - — Gubben Z. hade själf ett klaver, så tränadt,att
han lofvade 12 skilling åt den, som med knytnäfven kunde slå af
en sträng på detsamma. — - — Nå, det nämnda klaveret nere i
matsalen, det behöfde nu ’Gunnar’, och så flyttades det upp på
hans rum. Emellertid fick jag tillåtelse att begagna det till öfverspelning efter middagen, då lektorerna stannade kvar i salen och
drucko kaffe ... Wennerbergs vänlighet mot mig kanske kan tillskrifvas den omständigheten, att vi voro födda i samma stad, och
att hans föräldrar voro nära bekanta med mina föräldrar samt därvarande släktingar. Allt nog, jag fick taga nyckeln till hans rum
och sätta mig och spela där. Det hände ibland, att han kom upp,
innan jag aflägsnat mig, och att han då satte fram noter med sånger,
som jag fick ackompagnera. Det gamla klaveret blef dock till slut
mindre brukbart för mina öfningar, emedan under händerna på
skaparen af ’Jätten’ den ena tangenten efter den andra lade sig
till hvila och tystnad med brustna lifssträngar .» Då Russ besökte
Wennerbergs rum, kunde han ej motstå frestelsen att ta reda på
vilka böcker och noter denne hade. »Jag fann då på byrå och bord
högar af musikklassiker, speciellt verk af gamla kyrkokomponister».
Wennerberg hade givetvis åtskilligt att göra i egenskap av lärare
för en mängd mer eller mindre svårhanterliga pojkar. Men då han
fick tillfälle, sysslade. han ivrigt med musik. En verklig vederkvickelse var honom studiet av en del gamla mästares partitur, och
det är i själva verket mycket frapperande, i vilken grad han på
denna väg måste hava tillägnat sig kunskap i såväl behandlingen
av den stränga satsen som instrumentation. Wennerbergs verksamhet såsom skapande musiker präglas under den första tiden i
Skara av de återstående gluntsångernas tillkomst. I förbigående
må nämnas, att Gluntarne ännu under vintern 1849-1850 inte
måtte varit vidare kända i Skara, ty i ett brev1 skriver fru Thengberg till sin son, att den nye musikdirektör, som efterträtt Zanders,
August Mankell, är förtjust i duetterna och förundrar sig över
att ingen hört dem i Skara. Detta tyder på, att Wennerberg inte
omedelbart måtte ha skaffat sig något större umgänge i stadens
1
Den 25. febr. 1850 (i Uppsala univ.-bibl.); se S. TAUBE, a. a. I, sid. 256.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
