Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är komponerad af Rellstab- Meyerbeer-Quaglio-Fries-Schutz
-Fenze-Schnitzler et C:o. Många, och bland dem jag, anse
Meyerbeer som den mest betydande i denna firma.»
Den 30. november antecknar Wennerberg, att han hos Hauser,
konservatoriedirektören, blivit bekant med en professor Mayer
vid musikkonservatoriet. Tillsammans med denne går han igenom
en hel del musikalier, bl. a. lär Wennerberg därvid känna ett av
Händels mest storslagna oratorier: »I dag ha vi så med enthusiasm
sjungit och spelat Händels oratorium Israel. Det var mig förut
obekant. Hvilka storartade chörer. De förekommo mig nästan
alla som jemngoda endast med de herrligaste i Messias, Josua och
Judas Maccabäus.» — Andlig musik tog han för övrigt del av i
Allerheiligen Kirche, där han hörde gammal god kyrkomusik a
cappella och beundrade dennas underbara kraft »i de rediga och
isärhållna accordföljderna».
Ett par symfonikonserter hörde även till Wennerbergs musikaliska upplevelser i den bayerska huvudstaden, men de berörde
honom icke så djupt som de andliga tonverk, han hörde. Det är
roande att se, vilket intryck Berlioz’ Romersk karneval gjorde på
den kritiske svensken — det var kanske första gången Wennerberg
hörde något av programmusikens geniale grundare -: »Berlioz’
stycke var ett slags adlat Gungl- eller Musardopus, som oaktadt
allt sitt buller, sina småaktiga påfund och sin ytliga fransyska originalitet, likväl höll mig oaflåtligt uppmärksam genom sina intressanta och ·omvexlande instrumental-kombinationer.»
Kyrkomusik, kammarmusik, orkestermusik och opera — se
där Wennerbergs musikaliska kost också i Wien, där han uppehöll
sig under senare hälften av december och till ett stycke fram på
nyåret 1852. Också här gick det lätt för resenären att göra bekantskaper, och genom professor J. Fischhof infördes han i en musikalisk »Privat-Vereim>, ett Bach-sällskap, som bestod av 30 personer, intresserade för gammal musik. Det hela påminner
Wennerberg om Lilla sällskapet i Uppsala1 men med den skillnaden, att detta blott var hälften så stort, och att dess medlemmar voro avgjorda händelianer. Fischhof, som dirigerade vid
flygeln, anmodade gästen att sjunga med i basen. Som granne
hade Wennerberg en äldre, mager man, som sjöng intresserat
1
Se utdrag i S.
TAUBE,
a. a. Il, sid.
60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
