Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
nerberg musikaftnar för de fattiga på fattighuset, och dit hade även
stadens honoratiores tillträde. 1 Men inte blott vid välgörenhetskonserter deltog Wennerberg; även vid andra tillfällen sjöng han
och då ofta egna kompositioner. Då kören skulle sjunga något verk
av honom, var han närvarande vid alla repetitioner. Ida Mankell
berättar något därom 2 efter vad hon hört av en dam, som varit
med: »Körmedlemmarna ... hade stor respekt för lektorW. — Syntes ett missnöjt drag i hans ansikte under övningen, kunde de
bli förtvivlade. Hans röst var ej så vacker, men föredraget bedårande». Hon tillägger bl. a.: »Vid alla tillställningar infann sig
Lektor W. sist. Detta talades då om som ett bevis för, att han
kände sitt stora värde. — Kunde man få Lektor W. att lova sjunga
vid en baltillställning på ’Berggrens sal’, stod glädjen högt i tak.
Pianot rullades in i stora salen, och W. sjöng, accompagnerad av
’grevinnan’». — En annan vokalsolistisk förmåga, som ej sällan
anlitades, var Agnes Geijer, som var gift med Adolf Hamilton och
bodde på Blomberg, ej långt från Skara. När hon och Wennerberg
träffades, blev det för övrigt i regel »musik i oändlighet».3 På tal
om Wennerbergs umgänge, så besöktes han då och då av vänner
och bekanta, med vilka han musicerade, t. ex. en pianistiskt begåvad
löjtnant Löwegren, som spelar för det unga paret allt vad de önska,
Uno Troili och ej minst J. A. Josephson. Men detta var endast
tillfälliga visiter, och med såväl Josephson som Lindblad underhåller Wennerberg i gengäld emellanåt en korrespondens, där han
berör musikaliska spörsmål.
Den förstnämnde, som 1853-54 befann sig ute på en ny utlandsresa, ville gärna, att Wennerberg skulle resa ut och studera
musik på allvar, och man kan förstå, att Wennerberg måtte avundats vännen, vad denne fick höra därute; han betonar emellertid,
att den verkligt nationella konsten spirar upp endast i eget land.
Ibland kände Wennerberg en stark längtan efter det gamla livet
i Uppsala i kretsen av musikaliska vänner. Han skriver sålunda
den 24. jan. 1859 i ett brev:’ »Och vore vi alla tillsamman, som
fordom i Uppsala lefde Studentens glada lif kring pianot hos AnnerMeddelande av Ida Mankell till S. TAUBE.
Brev till S. Taube 17. febr. 1914 (i S. Taubes ägo).
3 S. TAUBE, a. a. Il, sid. 183.
• I H. Josephsons ägo; citerat i S. TAUBE, a. a. Il, sid. 193·
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
