Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om, att det skulle beviljas. Ecklesiastikministern Hammarskiöld
ställde sig emellertid oförstående till saken1 , i det han menade, att
koralarbetet icke var av »kollegial natur». Det väckte förvåning och
missnöje bland kommittens ledamöter, att det i frågan icke sakkunniga statsrådet ställde sig så avvisande inför en sådan auktoritet
som Wennerberg. Följden blev nu den, att Wennerberg drog sig
tillbaka, och att kommitten upplöstes. Wideman1 uttalar som sin
övertygelse, att »Wennerberg, sedan han väl kommit sig in i koralarbetet, som tydligen intresserade honom, skulle ha skänkt oss
mer än en koral af högt och bestående värde». Därav blev nu
intet. Däremot fick Wennerberg en del år senare ett förnyat
tillfälle att syssla med revidering och ordnande av svensk kyrkomusik, nämligen då det gällde musiken till den svenska mässan.
Därom skall talas något längre fram.
Såsom 70-åring blev Gunnar Wennerberg på nytt ecklesiastikminister: han inträdde 1888 i den bildtska ministären. På hösten
detta år flyttade familjen upp till Stockholm, där Wennerberg hyrde
våning vid Valhallavägen. Det blev nödvändigt för honom att ånyo
uppgå i åtskilliga, aktuella politiska frågor. Här skall i förbigående
nämnas, att han i riksdagen genomdrev en nybyggnad för konstakademien och därvid stod i opposition mot »opponenterna»: ty
Wennerberg gillade ej den nya strömningens krav på »obegränsadt
undseende för individualiteten»2 , för vilken akademien ansågs farlig.
Det är påfallande, att Wennerbergs åsikter i fråga om både bildande konst och musik härvidlag äro mycket överensstämmande.
- På grund av meningsskiljaktigheter angående en professorsutnämning vid Karolinska institutet — Wennerberg vägrade underteckna den utnämning konungen hade bestämt — avgick emellertid
Wennerberg 1891 för andra gången från ministerposten — ett
steg, som var honom påkostande, då han gärna velat fullfölja sitt
arbete med skolreformen. Om vårt land därmed förlorade en
betydande och verksam personlighet på ecklesiastikministerposten,
så kom i gengäld detta Wennerbergs tillbakaträdande hans musikaliska verksamhet tillgodo. Den åldrade statsmannens levnadshöst
företer en anmärkningsvärd och fängslande musikalisk blomstring:
det var, som om åtskilligt av det han under åratal gått och burit
1
2
a. brev från Wideman.
S. TAUBE, a. a. III, sid.
;i;i1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
