Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
användas troget åt instrumenterandet af Oratoriet. Och jag har
nu tid att ordentligt arbeta med detta.»
Wennerbergs musikaliska kunskaper togos ännu en gång, under
hans sena ålderdom, i anspråk för officiellt uppdrag i fråga om vår
kyrkomusik. Man tillsatte nämligen 1894 en kommitte, som skulle
utarbeta musikbilagor till den nya, samma år stadfästa kyrkohandboken; det gällde alltså nu icke koralerna utan den svenska
mässan. I kommitten, vars ordförande Wennerberg blev, sutto
utom denne Conrad Nordqvist, Richard Noren, Gustaf Smith
(sekreterare) och den skicklige kontrapunktisten Johan Lindegren.
Den sistnämnde var inte så lätt att tagas med — han utmärkte
sig för en mycket stor envishet i sina åsikter — och N ordqvist
fick ofta vara »den förmedlande länken» i kommitten.1 Ju längre
samarbetet i kommitten fortskred, desto större värde satte emellertid Wennerberg på Lindegren, och när det hela var färdigt,
förskaffade Wennerberg honom till på köpet en orden. Under
arbetets gång satte sig Wennerberg mer och mer in i frågan och
studerade flera verk om kyrkomusik. S. Taube framhåller1 , att
han ej alltid fann det lätt att »hålla medelvägen mellan det kyrkliga
allvaret — fritt från allt öronljufligt smek — och den lofvärda
fordran, som nutidens musikaliska känsla ej utan skäl söker tillfredsställa.» Arbetet avancerade så pass fort, att resultatet i mars
1896 var färdigt föreläggas för Kungl. Maj:t, som den 23. april
1897 stadfäste ifrågavarande bilaga med titeln »Musiken till
svenska mässan». Det är onödigt att här komma in på någon redogörelse för bilagan och för de principer, som ligga till grund för
denna: den intresserade läsaren hänvisas till det synnerligen utförliga företal kommitterade skrivit till bilagan. De säga sig hysa
åsikten, att valet av det musikaliska stoffet företrädesvis borde ske
inom den lutherska och »särskildt den svenska kyrkans rikhaltiga,
äldre liturgiskt-musikaliska litteratur» — denna värdefulla skatt,
som lutherska kyrkan tagit i arv från medeltidskyrkan och i sin
mån ytterligare riktat. Därvid anknöt man till Hreffners och
Åhlströms åsikter och sökte fullfölja den av den förre framställda planen. Då Hreffner utgav sin mässa, åsyftande att höja
den liturgiska sången ur dess under 1700-talet iråkade förfall, ville
han återuppliva omväxlingen av olika melodier för samma stycken,
1
Se S.
TAUBE,
6-29208.
a. a. III, sid. 273.
Jeanson: Gunnar Wennerberg som musiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
