Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fest, som föranstaltades i Stockholm 1897 i samband med konstoch industriutställningen. Han höll högtidstalet vid festbanketten
på Hasselbacken, och det gick liksom en skälvning av rörelse genom
salen, när den gamle, reslige mannen talade om »tonernas rike som
ett heligt rum, där visserligen Gud bon>.1 — På hösten samma år
vidtogos förberedelser till den första allmänna, svenska manskörfesten. Man önskade då att få en nydiktad och nykomponerad,
för detta tillfälle avsedd sång av Wennerberg, men denna förhoppning gick icke i uppfyllelse. — De mest glädjande musikaliska
tilldragelserna för Wennerberg under den sista tid han hade kvar
att leva voro uppförandena av Jesu födelse, framförd av Musikföreningen på hösten 1900, och Jesu dom, vilket sistnämnda verk,
som förut omtalats, gavs av Filharmoniska Sällskapet på våren 1901. Det var varma och uppriktiga erkännanden, som vid
dessa konserter kommo Wennerberg till del. Man konstaterade,
att Jesu dom var »ett ytterst märkligt verk från en 83-åring, alltigenom välljudande och flytande» och betonar »den omisskännliga
fromheten och den uppriktiga naiviteten». 2 Vid framförandet av
verket hyllades Wennerberg spontant av en nästan fulltalig publik
i Musikaliska Akademien; föreningens ordförande Buren utbragte
ett leve för tonsättaren, och mellan oratoriets två avdelningar
lyckönskades han i kungliga logen av änkehertiginnan Teresia.
Wennerberg var, då Jesu dom blev given, icke längre samma
spänstiga åldring som förut: på våren året förut hade hans maka
gått hädan, och dett~ var ett svårt slag för honom; hans kraft var
därmed egentligen bruten. Dagarna förflöto långsamt, och han
skriver till gamle vännen Arsenius3 , att han känner sig olustig
och overksam, när ej politiken ruskar upp honom eller arbetet
på hans sista oratorium kommer honom att glömma bort vad som
sker i världen. Wennerbergs sista stora upplevelse blev den ståtliga och minnesvärda hyllning, som ägnades honom vid vårfesten
i Uppsala 1901. (I samband med den insamlades en Wennerbergfond på rn,ooo kronor). Det var konsert i aulan med flera av
Wennerbergs kompositioner, och i aftonsolens sken mottog han
1
2
3
Se S. TAUBE, a. a. 111, sid. 28i.
A. Lindgren i Aftonbladet den 8. maj 1901.
Brev den IO. jan. 1901 (i Uppsala universitetsbibl.); se S.
sid. 293.
TAUBE,
a. a. III,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
