Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duktion.1 Det hör också till saken, att, om Wennerberg icke var
någon anmärkningsvärd, exekverande instrumentalbegåvning, så
var han däremot en fängslande sångarbegåvning. Detta betygas
av många, bl. a. C. R. Nyblom, som skriver 2 , att Wennerberg utan
att ha ägnat sången något arbete eller mottagit egentlig undervisning var en mycket framstående solosångare. »Härtill bidrogo
två stora förutsättningar: för det första en härlig röst och för det
andra denna sällsynta förmåga att sjunga fullkomligt naturligt, som
annars brukar vara förbehållen endast den mest fulländade konst.
Han hade dessutom till sitt förfogande hela skalan av uttrycksmedel: en utsökt diktion, ett skiftande minspel, dramatiskt temperament, det högstämdaste patos och den finaste humor.»
Det var icke så, att Wennerberg på något sätt principiellt ställde
sig avog mot instrumentalmusiken i likhet med vissa musikbedömare särskilt på 40-talet, såsom en Abr. Mankell. Visserligen
uppskattade han icke i någon högre grad pianomusik med undantag
av Beethovens sonater och Bachs fugor 3 , men han intresserade
sig dock för både kammar- och orkestermusik.4 Att emellertid
hela den ytliga salongsvirtuositet, som präglade åtskilliga av 3050-talens instrumentalverk, aldrig utövade någon lockelse för
Wennerberg, behöver knappast understrykas. Inte heller senare
mobiliserade han något intresse för den virtuosa solistkonsten. I
brev till Sara Wennerberg den 2+ maj 18985 skriver han t. ex.:
»Här har varit och ,är mycket musikaliska tillställningar, men jag
är sällan der, oaktadt jag ofta får fribiljetter. Jag sitter ju helst
hemma i nattrock på eftermiddagarna — och dessutom kan man
1 Om sångens lyftande och stärkande hjälp skriver Wennerberg följande
(brev till K. Valentin u. d.; i S. Taubes ägo): »Mig har den alltid varit en sådan
under de mångskiftande göromål och pligter, som blifvit mig ålagda under en
lång lefnad. Ej underligt då, om jag önskar att den måtte varda detsamma för
alla andra ock.»
2 Ord och Bild, r 900.
3 Se S. TAUBE, a. a. III, sid. 276.
4 Ett belägg härför ger det råd, som den åldrade Wennerberg lämnade sin
unga brorsdotter Sara i brev från Karlsberg den 18. juni 1899 (i Sara Wennerberg-Reuters ägo). Han uppmanar henne (se sid. 96) att skriva en stråkkvartett och tillägger: »Man lurar sig lätt af sångkomposition, der vackra ord ge inbillningen fart och frestelse att tycka det vanligaste vara utmärkt».
5 I Sara \Vennerberg-Reuters ägo; citerat i Svenska Dagbladet den 22. jan.
1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
