Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIS
obetydligaste, säkerligen på sin tid såsom angenäm sällskapsunderhållning i den intimare umgängeskretsen, där den fascinerande
glans och tjusning, som vilade över Wennerbergs personlighet,
för åhörarna utan tvivel överskylde många svagheter i sångernas
konstnärliga kvalitet. Och det var antagligen under intryck av sin
särskilt med Gluntarne ernådda enorma popularitet, som Wennerberg själv fann för gott att till trycket lämna, förutom visor av
verkligt musikaliskt värde, även sådana, som han annars skulle
låtit vara förbehållna en mera privat bekantskapskrets.
Med hänsyn till solosångernas kvalitativa ojämnheter, måste
mottagandet av dem hos musiksakkunniga bliva inte odelat erkännande, och samtidigt som man villigt lovordar de förtjänstfulla inslagen i vishäftena, hyser man i allmänhet uppfattningen,
att Wennerberg borde ha företagit ett strängare urval. Här skola
närmast anföras några omdömen av intresse i sammanhanget.
En opartisk, rättvis och saklig kritik skrev W. Bauck i Aftonbladet1 över de två första häftena:
»Af detta verk [Sånger för en sångstämma med pianoforteaccompagnement] har det andra häftet nyss lemnat pressen och
utgör således en nyhet, som svårligen någon sångvän skall låta
obemärkt passera. Båda häftena skulle man väl önska ett strängare
urval, stundom ock en noggrannare redaktion; men man ursäktar
synnerligen det förra, desto hellre, som det goda man här finner
är författarens eget, ~vilket i många andra arbeten endast plägar
vara fallet med svagheterna. Till de bästa styckena i första häftet
räkna vi främst ’Till Tonerna’: en komposition af den art, som äfven
en snillrik tonsättare blott i sina lyckligare ögonblick, förmår frambringa. Den förenar känslans djup och skärhet med originalitet
i uppfinningen. — Musiken till ’Jätten’ utmärker sig genom en
träffande uppfattning af poemet: den oböjliga kraften, den enkla
storheten i ordet har äfven öfvergått i tonen. -Äfven ’Zigenarinnan’
är en lycklig ingifvelse: den bär samma vilda, fantastiska färg, som
skalden gifvit sin dikt. Bland de öfriga 4 styckena nämna vi
’Fiskaren’ och ’En hvardagshistoria’ såsom rätt melodiska; de båda
återstående ega mindre betydenhet. Äfven i det 2:dra häftet fästa
vi oss förnämligast vid första numret ’Kaiser Barbarossa’ (af Riickert): en ballad, som skildrar Barbarossa försänkt i oroliga drömmar,
1
Den 24. dec. 1850.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
