Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
gällde som en sorts praktduett, som var lika tacksam som svår att
sjunga. Den arrangerades också för blåsinstrument och brukade
spelas som revelj af Vestgöta-Dals regemente.»
Till slut endast några ord om de övriga romantiskt-lyriska duetterna. En av de bästa, mest inspirerade duetterna i denna genre
är tonsättningen av Riickerts Du bist mein Mond, utmärkt av
genomgående skira och veka tonfall; också Gondolieren med dess
smäktande italienska melismer och mjuka sextintervaller bör framhållas1, liksom ytterligare ett par Riickert-sånger: Was lispeln die
Winde? och den mera ångestbetonade »Der Liebe Leben ist schnell
vollbracht». Kärlekens romantik med en elegisk underton tolkas i
scenen ur Cid, medan kärlekens ljusaste idyll träder en till mötes
i Du är min. Även i Knös’ Båtfärd och lngemanns »Tidt er jeg
glad» tolkar tonsättaren ett lätt erotiskt svärmeri.
1:2
TRIOR: SERENADER OCH DE TRE
Då man kommer över från visorna och duetterna till Wennerbergs trior, d. v. s. serenaderna och cykeln De Tre — vilka samtliga falla inom a cappella-sångens område — förflyttas man delvis
in i en annan poetisk atmosfär. I de förut behandlade verken
dominerar en i huvudsak älskvärd, lyrisk-romantisk stämning,
vars något spröda tonfall endast sporadiskt lämna rum för humoristiskt-realistiska inslag. Sinnet för humor blir i väsentlig grad
utmärkande för den grupp, som nu kommer ifråga. Detta gäller
dock icke serenaderna, vilka äro genuina alster av en svärmisk,
känslig lyrik, utan De Tre — dessa burleskt-realistiska, studentikosa buffatrior, som ti.11 sin karaktär bilda den närmaste förberedelsen till Gluntarne.
Wennerbergs serenader, samtliga med ett undantag komponerade
1 C. R. NYBLOM (En sjuttioårings minnen Il, sid. 230) betecknar Gondolieren som »en slags exotisk praktbild från Venedig». Duetten var »tidigt ute i
världen i afskrifter ... och jag minns, huru jag var med och sjöng den redan
1851 och kände naiva rysningar, när stycket i midten gick öfver från f-dur
till dess-dur och h-moll».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
