Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 39
Om sinne för vokal klangverkan vittna de takter, där Wennerberg
låter de båda överstämmorna glida nedåt i uthållna toner i sextparalleller, medan basen upprepar sitt »god natt». Tenoren börjar
därvid på
Sina älskvärda, halvt improvisatoriska behag besitta också sådana små stycken som »Wakna opp», »Far då väl»1,
som dock har ett banalt slutfall, och »Klagande sång».
Någon påfallande stilskillnad mellan de nämnda nio serenaderna
och de senare tillkomna bland de l 87 5 utgivna fem serenaderna
finnes icke. Rätt pikant med sina dynamiska kontraster är God
natt!, och en lustig bagatell är Slut-godnatt, där texten blott består av orden »god natt», vilka tuggas om i skämtsamt utspunna
slutkadenser. Av de övriga, senare komponerade triorna verka
»Dig jag sjunger» och »Fordom i nattliga stunder» obetydliga,
medan den tredje sången, »0, hur qvällens stjernor skrida», fängslar
med metodikens enkla värme; den går i buret, långsamt legato
och rör sig i melodien inom det knappa omfånget av en liten
sext (h-g). Den naturpoesi och melodiska tjusning, som här
slå emot en, äro av alldeles samma slag som i gluntsången »Herre
min Gud».
Wennerbergs serenadtrior, tillkomna som rena tillfällighetsstycken, äga något av naturbarnets oberördhet och okonstlade
behag. S. Taube har funnit den rätta liknelsen om dem,
då hon skriver 2 : »de framsprungo ur en stämning för dagen
och lades, när aftop.en kom, som en färdigbunden blomsterkrans inför den älskades fötter». — Ser man dem ur historisk
synpunkt skall blott framhållas, att Wennerberg härvidlag odlade
en form, som i universitetsstaden hade blivit nog så allmän redan
på hans tid. G. Kallstenius framhäver 3 , att serenaden, såsom utövad av studentsångare, var rotfast i Uppsala på 1830-talet, och att
redan från 1825 bestämd uppgift föreligger om serenader. 4 Någonting nytt och till formen originellt beteckna sålunda icke Wennerbergs serenad-trior; däremot kan detta sägas om hans buffa-trior
De Tre.
c. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
