Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Sista trion (Den är inte bättre den) skildrar en födelsedagsuppvaktning hos C., som begåvas med punsch och cigarrer men är
missmodig över att tiden går och avskyr födelsedagen. Det hela
blir en humoristisk motsättning mellan stundens glada uppsluppenhet och sentimental pessimism; till slut enas man i alla fall om
att skåla för stunden, som flyr, »den är ändå rätt bra».
Som man ser, är det hela koncentrerat kring de bacchanaliska
fröjderna och några allvarligare moment förmå i grunden alls icke
störa den juvenaliska bekymmerslösheten, som med säkerhet är
återgiven på ett trovärdigt sätt. Över scenernas burleska bilder
vilar en försonande humor, som dock icke är av någon djupare
halt utan förblir rätt begränsad. — Det är egendomligt, att ordningsföljden mellan triorna icke är densamma i musikupplagan
som i de samlade skrifterna. I dessa äro triorna sammanförda i tre
»omgångar» och höra inom dessa på ett naturligt sätt samman med
avseende på innehållet. Så utgöra n:ris 1, 8 och 9 i följd första
omgången; n:ris 5, 6 och 7 bilda — i motsvarighet med musikupplagan — andra omgången, och n:ris 10, 3 och 2 utgöra tredje
omgången. N :r 4 har av naturligt skäl — textens korthet — ej
medtagits i Samlade skrifter. Den bortrensning av mustiga och
oförblommerade uttryck, som Wennerberg företog till utgivningen
av musikupplagan, har han ytterligare fortsatt vid styckenas publicering i Samlade skrifter.
Någon större divergens i tekniken mellan Wennerbergs buffatrior och hans serenad~trior finnes icke; samma klarhet och enkelhet
i den musikaliska strukturen göra sig gällande, och i De Tre liksom i serenaderna förråder tonsättaren här och var sin något svaga,
harmoniska teknik. Båda verken äro skrivna med blick för vokalt
tacksamma moment, med vokalt klangsinne, och om än fordrande
i omfånget erbjuda de inga djärvheter i stämföringen. — Men
De Tre skiljer sig från serenaderna genom sin mera målerisktdramatiska situationsskildring och en därav betingad mera utvidgad formbildning, och därtill kommer, att man i buffatriorna
lägger märke till kontrapunktiska tendenser och infall, vilka alls
icke förekomma i serenaderna.
För att exemplifiera, hur Wennerberg i De Tre låter textens
olika faser få sin illusoriska motsvarighet såväl formellt som i
andra avseenden, skola här påpekas en del detaljer. Mycket beteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
