Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olika scenerna mellan Magistern och Glunten. Denna dramatiska
åskådlighet vore omöjlig, utan att dialogen även musikaliskt gestaltats med dramatisk blick. Jag vill icke hålla för troligt, att Wennerberg skulle ha lämpat sig för att komponera en opera i större
stil, även om de rent tekniska förutsättningarna hade funnits.
Men man skulle kunna tänka sig, att Wennerberg under yngre år
kunde ha komponerat något sceniskt verk i lättare, buffa-artad stil.
Ty det sinne för musikalisk situationsskildring, som uppenbaras
redan i De Tre och än mer i Gluntarne, är odisputabelt och
träffsäkert, och med hänsyn till de begränsade medel Wennerberg
i Gluntarne rör sig med, är det desto mer frapperande, hur levande
och målande han förmår fånga och forma, vad han vill skildra.
Det vore oriktigt att tillerkänna själva den musikaliska stilen i
Gluntarne epitetet »originell». Gluntarne som helhet betraktade
äro nog så originella, men det rent musikaliska uttryckssättet
fängslar — liksom överhuvud är fallet med Wennerbergs musik icke genom någon egenart eller originalitet. Wennerberg framstår
i Gluntarne såsom eklektiker. Men om också vissa motiv och
vändningar verka en smula »lånade» och väl bekanta från annat håll,
så måste dock sägas, att de i allmänhet placerats och begagnats på
ett mycket verkningsfullt och fyndigt sätt. Wennerbergs musikaliska
skapande fantasi är icke outtömlig och flödande, inte ens i mästerverket Gluntarne, men tonsättaren har här i anslutning till texten
förstått att såsom i intet annat verk ställa allt på sin rätta
plats, och· icke minst viktig är den inspiration, som nästan hela
tiden varit konstnärligt verksam. — Om man så vill, är det lätt
att finna åtskillig musik som verkat influerande på Gluntarnes
musikaliska stil. Jämförelsevis minst betydande är anknytning till
svensk folkton — någon utpräglat nationell tongivning är icke
karakteristisk för Gluntarne -; jag kan överhuvud icke understryka
S. Almquists åsikt1, att som möderne för Wennerbergs musik
och alltså även för gluntmusiken våra folkvisor äro självskrivna.
Att vid vissa ställen en viss anklang förefinnes är alldeles riktigt,
men att därav ledas till uppfattningen, att våra folkvisor på något
avgörande sätt påverkat Gluntarnes musik, är icke motiverat. 2
a. a., sid. 40.
Som exempel på en melodi, som bär folklig prägel, hänvisas till menuettmelodien i »Nu tror jag det kan vara tid att tänka på refrängen».
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
