Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
77
bara tersvis mot sångstämman, medan basen hela vägen är en
orgelpunkt på Ass-Ass. — Pianot kvintillerar sedan solo, och under
reminiscenser av tidigare motiv slutar det hela — musikaliskt sett
något matt och ointressant — med Magisterns »Det var strunt till
examen han tog till slut».
Den allvarliga En qväll på kyrkogården är i sin gravmörka högtidlighet en av de stämningsfullaste Gluntarne och står till sin hela
karaktär på en plats för sig. Det är verkligen en oförställd känsla
inför förgängligheten, som talar ur gluntens fråga, om ej tadlet
skall tröttna att bryta staven över dem, sedan graven slutit dem
i sin famn. Magistern svarar med en halvt försonande, halvt bitter
fras, som låter oss förstå, att han bättre än Glunten genomskådat
det hela och vet, att man inte kan vänta bättre av människorna:
»Nej, kära du, det tror jag ej;
Tadlet det tröttnar aldrig, nej!»
Den vackra, kantabla Ass-durmelodien skulle ur rent textlig
synpunkt kunnat ersättas av ett recitativ, men den tenderar dock
hän mot recitativstil särskilt vid övergången till c-moll, vari den
målande allegro assai-delen med dess jagande och upprörda motiv
fortlöper. Här illustrerar Magistern de goda vännernas tillfälliga
upprördhet vid en underrättelse om Gluntens död, och i ett suckande, lugubert andante ser Magistern i sin inbillning, hur vännerna dystra stå och tycka livet är öde, men träffas se’n och »minns
knappt den döde». De tomma kvinterna i sista takten av var period
tolka tomheten och gravstämningen. — Men Glunten tröttnar på
de något bittra reflexionerna:
~~J_T=Lt–-tJ~_ttffili-J=t ~
Fy fan, så du
12-29208.
fan-ti-se-rar.Och an-dasgraf-luft i
feanson: Gunnar Wennerberg som musiker.
lif-vetsvår!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
