Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Wennerbergs oratorier stå, vad de religiösa motiven angår, på
en linje, som man utan svårighet följer tillbaka till 1700-talets
jul-, passions- och uppståndelseoratorier. Det var motiv ur frälsarens levnad, som främst lockade Wennerberg till oratorisk gestaltning, och det är icke bekant, att han påbörjat något oratorium med
annat ämne. Det å sid. l 12 nämnda, påtänkta verket Saul, som
kanske var avsett som oratorium, blev aldrig annat än en ofullgången tanke. Det var också naturligt, att Wennerberg, gripen av
andan i ny-läseriet, den »roseniska väckelsen», skulle känna sig
dragen till det stoff för oratorium, som Nya Testamentet erbjöd:
här fann han kärnan till de religiösa bilder och känslor, som han
ville kläda i toner, och som mer än andra andliga ämnen kunde
inspirera honom. Wennerberg anslöt sig sålunda till en alltjämt mot
mitten av 1800-talet mycket utbredd tradition, då han sammanställde
de sju nämnda texterna och i synnerhet, då han till tonsättning
bland dessa utvalde just Jesu födelse, Jesu dom och Jesu död.
Hade Wennerberg givits mera andrum åt musikaliskt skapande,
är det troligt, att valet därnäst hade fallit på den sista texten, vars
eteriska och förklarade stämning på ett naturligt sätt skulle avlöst
det tragiskt tillspetsade i passionshistorien. Det må här inskjutas
anmärkningen, att, vad de icke-komponerade texterna i övrigt
beträffar, man kan draga i tvivelsmål, huruvida de ur konstnärlig
synpunkt skulle riktigt lämpa sig för komposition; utom den förut
påpekade vidlyftigheten är det beskaffenheten av ett flertal scener
och situationer, som gör, att texten i dessa verk faller mera utanför ett musikaliskt gestaltningsområde, än vad fallet är med Jesu
födelse, Jesu dom och Jesu död.
Någon rikligare oratorielitteratur i Sverige fanns icke före Wennerberg — och har för övrigt icke heller senare utvecklat sig.
Redan det, att Wennerberg gav sig i kast med oratorieformen, som
endast få svenska tonsättare tidigare hade odlat, var en i svensk musikhistoria anmärkningsvärd händelse, vilken bör tillförsäkra Wennerberg en uppmärksammad ställning inom vår musik. Bland Wennerbergs svenska föregångare på oratoriets område märkas närmast
Hreffner, som tonsatte Ödmans Försonaren på Golgatha (1809; uppf.
1818), och Frigel, vilken komponerade Försonaren på Oljoberget
(1810), likaledes av Ödman. Båda dessa verk äro direkta avläggare
av 1700-talets sentimentalt betraktande messiasoratorium. Karak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
