Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 33
Detta tillvägagångssätt får sin naturliga tillämpning i flera solonummer. Som exempel kan tagas Engelns aria »Varer icke förfärade» i Jesu födelse (n:r II) — utan tvivel ett av de mest inspirerade numren i verket och i struktur och stil ganska lik Wennerbergs psalm »Görer portarna höga».1 Melodien bygger på en viss
periodtyp, som föga förändras, och ackompanjemangets 32-delsfigur är hela vägen genomgående. Måhända skulle ett intryck av
viss enformighet uppstå, om icke sången genom tempot (allegro
assai) förlöpte ganska raskt. Den förkunnar det stora glädjebudet
om frälsarens födelse, och Wennerberg har med oförneklig schwung
lyckats fånga den glädjefyllda stämningen: här är det otvivelaktigt fullt motiverat att hela tiden fasthålla den fixerade grundstämningen, sådan den uttryckes i de korta textmeningarna.
Intressant är Herodes’ i ett enda penseldrag genomförda aria
»Farer dit, farer dit» (n:r 29) i Jesu födelse; den är avgjort, med
avseende på markant karakteristik, ett av de bästa styckena och
visar, hur komponisten förmår giva en övertygande musikalisk
personteckning. På ett illusoriskt sätt uttryckes här den orosfyllda,
dolda fruktan i Herodes’ känslor; särskilt anmärkningsvärd är den
utpräglat måleriska och stämningskarakteriserande funktion, som
tillkommer orkestern med de jagande motiven uppåt och nedåt
i violonceller och basar, genomgående kontrapunkterande mot
sångstämman. I denna äro samma motiv hela tiden använda,
men ingen av perioderna — vilka icke äro bundna av någon strikt
8-taktsprincip — innebär någon schematisk upprepning. Hela
stycket har något av spöklik balladkaraktär — en del vändningar
äro tydligt influerade av Schubert — och det vittnar om· ett icke
föraktligt dramatiskt grepp hos tonsättaren.
Då Wennerberg i en viss, fixerad musikalisk tanke vill inrymma
grundtanken i texten, löper han fara att bli något ensartad i uttrycket. Han kan emellanåt visa otillräcklig förmåga att på ett
känsligt sätt variera, att skänka skiftande gestalt åt den grundläggande iden och bearbeta motiven på ett mera fritt, fantasifullt sätt
- detta märkes särskilt i vissa, väl utdragna ensembler — , men
man måste å andra sidan betona, att Wennerberg inom den homofona, lyriska ramen i sina oratoriska verk kan fånga det väsentliga
i en stämning på ett omedelbart sätt. Utom i ovan påpekade num1
Davids psalmer n:r
10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
