Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
fierad. — I detta nummer förekommer icke någon takt, som ej är
strängt motiverad i sammanhanget. Ekonomiserande med medlen,
har tonsättaren åstadkommit en seg, planmässigt genomförd stegring. Förvisso märker man å andra sidan just här, att Wennerberg
kan vara för stel i satsbehandlingen, främst beroende därpå, att
motiven varieras blott melodiskt men ingalunda rytmiskt. Måhända
är det dock härvidlag en medveten anknytning till en Palestrinas
lugna och avvägda polyfoni, som gör sig gällande.
Ibland påträffar man antydningar till dubbel kontrapunkt,
såsom i slutnumret i Jesu dom (n:r 22), vid orden »då står intet
offer igen»; ett analogt ställe återfinnes strax därefter. Dubbel
kontrapunkt finnes också i körens »Herre förbarma dig»; en fyrtaktssats upprepas med de kontrapunktiska stämmorna omplacerade
utom i basen, som en oktav lägre repeteras oförändrad. Man
kunde i förbigående sagt vänta sig, att denna slutkör skulle utveckla
sig i stegrad, konstfull bearbetning, men det stannar sedan vid
en homofont hållen växelsång mellan solist och kör; i ett milt
förtröstansfullt C-dur utmynnar stycket »morendrn>. Därmed slutar Jesu dom — icke mäktigt och dramatiskt utan klagande och
dock med slutlig tillförsikt, att förbarmande skall visas.
Att Wennerberg med sin blick för det tematiskt uniforma skulle
känna sig särskilt dragen till fugan — denna idealform av sträng,
enhetlig tematik — och till fugerade satsbildningar, var naturligt.
Härvidlag var det ju också en gammal >>ungdomskärlek», som nu
särskilt i de oratoriska verken fick tillfälle att utveckla sig och
blomma upp. En sats, som mycket närmar sig fugan men ännu icke
är en genomförd sådan, möter i kören Stabat Mater (n:r 1): temat
exponeras i alt, sopran, bas och tenor, varpå det ytterligare repeteras i alten; i andra gruppen kommer temat i sopran, bas och tenor,
men alten har nu i stället en fri insats; efter några takters mellanspel upprepas temats första motiv ackordiskt — analogt med inledningen i orkestern, varifrån också ett speciellt motiv i basen återkommer — och i enlighet med denna tämligen fria disposition
fortsätter satsen.
Wennerbergs förmåga att ge sina fuga temata pregnant, ofta
lapidariskt enkel gestalt är påtaglig. Synnerligen kort och enkelt är
temat i Stabat Mater. Ett tema av betydligt större mått är följande, som ligger till grund för den fuga, vilken i Jesu död (n:r 5)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
