Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Wallins »I nåd, o Herre» synes vara Wennerbergs egen, och n:r 9
i Jesu död: melodien till den gamla psalm av Svedberg, vars fjärde
vers tonsättaren här använt: »Den nåd, som röfvaren fick erfara»,
torde också vara komponerad av honom själv och verkar icke helt
lyckad. Övriga koralmelodier återfinnas i svenska koralboken.
Melodien i n:r 5 och n:r 9 i Jesu födelse ingår i koralboken såsom
n:r 631, melodien i n:r 10 och n:r 18 i Jesu dom ingår såsom n:r
761, melodien i n:r 12 och n:r 14 i Jesu död såsom n:r 92. 1
Om de få, rent instrumentala numren är icke mycket att anföra. Jesu födelse och Jesu dom ha inledande orkesternummer.
Inledningen till Jesu födelse, vars dunkla fiss-mollkolorit torde
symbolisera det mörker, som härskar över folken före Kristi
ankomst, karakteriseras av ett kurvaliknande förlopp uppåt och
nedåt beträffande såväl tonhöjden som det dynamiska. Inledningen
till Jesu dom synes vilja ange grundstämningen i de tragiska händelser, som verket senare kommer att upprulla; den reser sig mot
slutet upp till ett mäktigt forte, varvid dock tron på slutlig seger och
frälsning bryter fram i ett stålblankt C-dur. En marsch i Jesu dom
(n:r 20), som höres i det moment, då Pilatus med vakten kommer
inför folket — den förekommer ej i partituret — och som leder
direkt över till den åskådligt tecknade scenen mellan Pilatus och
folket, vilket här i korthuggna motiv ropar sitt »Barrabas!», är
tämligen svag och torftig. Om Wennerbergs instrumentation i
de oratoriska verken i allmänhet må i detta sammanhang nämnas,
att den i all synnerhet för att vara utförd av en på orkesterns gebit
relativt oskolad tonsättare är, om icke glansfull, så dock väl genomtänkt och omsorgsfullt avvägd; även häri framträder Wennerbergs
måttfullhet och avståndstagande från yttre, grövre effekter.
Det är förvisso sant, att stilen i Gunnar Wennerbergs oratorieverk väl kan verka något bleknad på en nutida publik, van vid
långt starkare retmedel än dem denne tonsättare har att bjuda.
Men ett stycke flärdlös och äkta konst, osminkad och, oavsett
vissa sentimentala drag, manlig och etiskt inriktad — dock också
inrymmande partier av ädel lyrisk skönhet — finnes nedlagd i
dessa verk, vilka otvivelaktigt höra till det mest anmärkningsvärda
den svenska 1800-talsmusiken inom de andliga formerna lämnat
åt eftervärlden.
1
Gamla upplagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
