Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Övergångsåren 1505-1508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en grupp madonnor i helfigur och med landskaplig omgivning, som
under dessa år tillkommo i den rafaelska kretsen. De äro: Die Jungfrau
im Grünen (Wien), Madonna del Cardellino (Uffizzi, Florens),
La belle Jardinière (Louvre) samt M. Esterhazy (Budapest). Här
sitter den nu helt moderliga Maria — i liknande dräkt som i M. del
Granduca (med eller utan bok) — jämte sin lille son och dennes lekkamrat
Johannes i ett landskap med en grönskande vidsträckt äng,
ett stilla vattendrag i mellanplanet och därbakom bergshöjder med
stad eller slott. Anordningen är florentinsk, närmast har nog
Leonardo varit vägledaren; också i den “pyramidaliska“ uppbyggnaden
av gruppen. Men annars ligger också i dessa madonnors
drag något umbriskt kvar, särskilt i den först nämnda (M. im
Grünen). Och framför allt är det Rafaels egen stil, som präglar det
hela.
Om dessa fyra bilder därför äro utförda av honom själv ar en
annan sak. Minst berömd är M. Esterhazy (av mycket litet format),
vilken också är ofullbordad. M. del Cardellino — steglitsen, som den
lille Johannes bjuder Jesusbarnet att leka med vid Marias knä — har
huvudfiguren rätt illa tecknad och placerad i en tvungen ställning;
landskapet är florentinskt, träden i mellanplanet dock liknande Peruginos.
I La belle Jardinière — som är signerad “Raphaello, Urb.“
och daterad 1507 (eller 1508, sista siffran något otydlig) — är Jesusbarnets
gest kanske också något lillgammal, Johannes böjer knä
i barnslig ödmjukhet. Mariagestalten är överensstämmande med M.
Tempi i anletsdragen. Gruppen är här mera rumsutfyllande än i den
förra tavlan och även friare arrangerad; horisontlinjen är lägre. Emellertid
har man tvivlat på signeringens äkthet (Wanscher); redan Vasari
har framkastat, att en florentinsk målare, Ridolfo Ghirlandajo —
son till den ovan s. 2 omtalade Domenico — fullbordat bilden åt
Rafael.
Mest autentisk är tydligen Madonnan i det gröna, som skall
ha varit en skänk av mästaren till hans vän och mecenat Taddeo
Taddei i Florens. Bilden står i tiden närmast M. del Granduca, med
en viss stränghet i hållning och linjer samt en mycket noggrant
balanserad och väl genomförd pyramidal uppbyggnad av gruppen.
Färgskalan är också enkel: klädningen karmosinröd, manteln — som
fallit ned och blott hålles uppe över vänstra armen — mörkblå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
