Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Övergångsåren 1505-1508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dessutom i en framträdande detalj: den på knä liggande kvinnan
t. h. som mottager den avsvimmade Maria (vars drag äro av sorg
förvridna till grimas) — denna ställning erinrar avgjort om
Michelangelos Madonna Doni. Men, som sagt, gruppen är ypperligt
komponerad inom en mycket liten bildyta — sådant var just eller blev,
såsom man framhållit, en av Rafaels största förtjänster som
“rumskompositör“.
Också i huvudgruppen finnas ypperliga ting i rörelse, uttryck och
drag. Magdalena, som håller upp Kristi vänstra hand, är typiskt och
ädelt rafaelisk. Den gamle mannen vid hennes sida, vars vänstra
fot och gula mantel sticka fram under Kristi lik, har ju en föga ledig
ställning, men denna bidrar tvivelsutan till intrycket av kraftig rörelse
framåt (åt vänster).
Denna bild är typisk för Rafaels strävanden under dessa år.
Åtskilligt umbriskt finnes kvar — man kan jämföra den med liknande
av Perugino, särskilt vad vissa figurer och typer beträffar; andra drag
äro åter florentinska, liksom hela rörelseframställningen och den från
Perugino avvikande realismen. Kompositionen varslar också om nya
linjer för Rafaels utveckling.
Så än mer en annan komposition, som är något senare och möjligen
tillhör Rafaels första romerska tid, men här må behandlas, då den
tillsammans med Inbärandet i graven utgör, såsom det riktigt
påpekats, det förnämsta förstudiet till monumentalmålningarna i
Vatikanens stanser. Den visar vad han tillägnat sig av de florentinska
målarna både i patetisk och i plastisk riktning, sådana som Andrea
del Castagno och Filippino Lippi, och framför allt av Michelangelo
samt, icke minst, av den antika skulpturen. Jag åsyftar Det
betlehemitiska barnamordet, som blott finnes i ett kopparstick av
Marcantonio Raimondi, men vartill Rafael gjort en teckning, kanske en
kartong. Här är ett betydande framsteg i den konstnärliga
behandlingen av det anatomiska. Och förträffliga rörelseaccenter kunna
över allt iakttagas. Gestalterna verka kraftfullt skulpturala. Scenen
erbjuder ju i sig själv icke någon enhetlighet eller något centralparti;
men man ser huru Rafael haft behov av koncentration och symmetri
(och detta vida mer än Michelangelo). Till sammanhållningen bidrar
ju visserligen den väldiga valvbågen i bakgrunden, under det att de
skiftande byggnadslinjerna på ömse sidor därom bidraga till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
