Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förra bilden, höll, samtidigt och i samma palats, nämligen å det Sixtinska
kapellets tak, Michelangelo på att framställa — utan medhjälpare,
utan råd, utan åskådare — på sitt eget övermäktiga, patetiska sätt,
en mänsklighet i sökande och uppror. Rafaels Disputa är med sin
funna andliga ro, med striden och lidandet blott som en avlägsen
folie, den mest typiska, mest absoluta motsatsen till Michelangelos
kompositioner. Här i “Filosofien“ äro ju sökandet och kampen om
sanningen betonade, men huru annorlunda än hos Michelangelo!
Denna Rafaels bild visar ju kraftigare rörelse, livligare motsatser
med mindre starkt och mera sammansatt framhållande av enheten, än
den förra — så redan i själva kompositionen, i linjeverkningarna och i
perspektivet. Men i det hela härskar dock lugn, harmoni, enkelhet,
överskådlighet. Dessa umbriska drag har Rafael förstått att bibehålla
bredvid den florentinska massverkan, vilken han här upptog, såsom
det med rätta blivit anmärkt. I de livliga grupperna, i de komplicerade
ställningarna har man velat se intryck från Michelangelos
kartong till den stora målningen för rådhussalen i Florens. Man har
för anordningen inom det arkitektoniska schemat hänvisat på Ghibertis
reliefer å den östra dörren till Florens’ dombaptisterium och —
med än större rätt — på Donatellos Paduareliefer. Man har också
här tänkt på kompositioner av Dürer. Låt vara att Rafael hämtat
ledning av dessa! På liknande sätt ha ju världslitteraturens främste
diktare, en Shakespeare, en Goethe, en Oehlenschläger, en Tegnér
för sina stora verk här och där, i vissa sidor eller detaljer, fått uppslag
från andra, och likväl stå dessa verk i sitt ovanskliga värde
kvar som mästarens egna. Så är det ock med Rafaels “Filosofi“.
Framför allt synes ju här den klassiska hållningen av Rafael vara
åsyftad; man ser den icke blott i typer och dräkter utan i det plastiska
lugnet och värdigheten i rörelserna samt harmonien i linjerna.
Och denna klassiska hållning har han — från renässansens ståndpunkt
— förstått att ge så mästerligt, att bilden i detta avseende blivit
normgivande för den följande tiden.
Också i denna väggbild har en dörröppning — här till vänster —
givit anledning till balustradmotivet, med verksam gruppering däromkring;
här är dock icke åvägabragt motsvarighet på högra sidan,
liksom i allmänhet kompositionen är mycket friare. Trappstegsanordningen
är i denna bild ännu mera verksam än i den förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
