Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På ett glänsande sätt ha tre av dessa uppgifter lösts av Rafael, den
fjärde synes han ha överlämnat åt medhjälpare.
Som komposition står Heliodors utdrivande högst, den intar
också i konstens historia en alldeles särskild, utmärkt plats (fig. 33). —
Berättelsen hos apokryfen är ganska detaljerad och omfattar flere episoder.
Rafael har för den simultana framställningen sammanslagit
dem till en, med dessa moment: folkets förskräckelse, översteprästens
bön, skatternas bortrövande samt den himmelska bestraffningen. Till
dessa har konstnären lagt — ohistoriskt men verkningsfullt — påvens
intåg på sin “sedia gestatoria“ med sitt följe, såsom ett tecken till
kyrkans seger. Han låter handlingen försiggå i en stor kyrkohall,
tredelad liksom templet i Skolan i Athen. Här har Rafael haft den
djärvheten att låta bildens mitt bli tom och de monumentala trappstegen
helt framträda samt förlägga den centrala handlingen till ena
sidan, det högra hörnet. Den syriske fältherren, som rövat änkors
och faderlösas egendom, och vars knektar nu — från en sidogång —
inkomma på scenen lastade med bytet, drabbas plötsligt vid utgåendet
från templet av en himmelsk ryttares gissel och hotas ytterligare
av tvenne nedsvävande straffänglar. Gruppen av Heliodor och
hans knektar är ypperligt sammansatt med en mångfald rörelseaccenter
inom en mycket liten omkrets. Grupperna till vänster utgöras
dels av den klagande, upprörda folkhopen — i själva verket
mycket få personer, som dock verka massa — dels, som en verksam
kontrast mot de upprörda scenerna, av påven och hans förnäma
följe.
Påven har här, helt naturligt, fått Julius II:s drag. I (de främre)
bärarne av stolen har man velat igenkänna Marcantonio Raimondi
och Albrecht Dürer. En herre i förgrunden visar en sedel med inskrift
“Joh. Petri de Falconeriis“ — det var väl en särskild tillfällighet
som gjorde att Rafael, möjligen som en vän- eller artighetstjänst,
förevigat denne hovman i ett sällskap av så illuster art.
I bakgrunden t. v., men framför altaret, synas några män, klängande
sig upp på en pelare: de fortsätta den förskräckta kvinnogruppens
rörelse och bidraga dessutom till bildens fördjupning; kompositionellt
ha de också — såsom ofta framhållits — den betydelsen att bilda
övre utgångspunkten för en diagonal, som leder ned till och riktar
blicken mot huvudhandlingen, undret. På andra sidan pelaren stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
