Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
umgås med alla: uomini grandi, mediocri e infimi. I hans närvaro
kände man att “tutti i mali umori“ (misshumören) försvunno. Också
konstnärerna levde med honom och hos honom i ovanlig sämja och
frid, besegrade av hans vänlighet och av hans konst ock framför allt
“dal genio della sua buona natura“.
Redan tidigt hade Rafael i Rom haft stor framgång, och det skulle
icke ha förvånat om han blivit bortskämd — en påvestolens “enfant
gaté“. Härpå är dock ingenting som tyder. Tidigt såg han sig i
glänsande ekonomiska förhållanden tack vare påvens — och väl även
andra mecenaters och uppdragsgivares, framför allt den rike Agostino
Chigis — frikostighet. Därom vittnar t. ex. det ovan citerade brevet
av 1514 till morbrodern i Urbino. Rafael kallas också av samtida
“den rike och av påven högt betrodde“.
Leo X insåg, liksom Julius II, att en sådan både snillrik och habil
konstnär som Rafael kunde vara den helige staten till ovansklig nytta.
Han ville därför så mycket som möjligt begagna dennes skicklighet och
smak. Det ena stora arbetet efter det andra uppdrogs åt Rafael.
Vid festligheterna skulle han icke heller saknas, och han fick själv
bidraga till dem. Så målade han dekorationer till teaterföreställningar
som vid det påvliga hovet arrangerades, dekorationer för vilka han,
särskilt genom det perspektiviska arbetet, gjorde sig mycket besvär, och
som blevo, även de, högt beundrade. Rafael skall hava haft rang av
påvlig kammarherre, och Vasari uppger — dock troligen utan grund
och kanske i maliciös avsikt — att man ämnat honom kardinalshatten.
Bland inkomstkällor, som Rafael kunde räkna med, var försäljningen
av kopparsticken efter hans kompositioner, vilka han lät Marcantonio
Raimondi förfärdiga. Det var en hans medhjälpare eller tjänare
(“garzone“), kallad “il Baviera“, som fick dem om hand, och denne
hade för Rafael omsorgen om “una sua donna“, som Rafael skulle
älskat “ända till sin död“.
Vasari betygar att Rafael var “persona molto amorosa e affezionata
alle donne“, och omtalar i detta sammanhang att han gjorde en mängd
damporträtt, nämnande särskilt ett av Beatrice d’ Este av Ferrara.
Det finnes verkligen bevarade några autentiska bevis på hans kärlek
till kvinnor, nämligen fem sonetter, för övrigt de enda dikter vi
ha av hans hand. De stå som litterära alster icke just högt, och
omarbetningarna visa, att de kostat honom mycket besvär; men tonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
