Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guldkatten.
Västra Alstad, Skytts härad.
Det hände sig en gång, att ett stygt troll hade fått lust
till kungens tre döttrar, ock så gruudade det på råd, hur det
skulle få dem i sitt våld.
En dag när trollet såg alla tre prinsessorna sitta vid
slottsfönstret ock leka med dockor, förskapade trollet sig till en
katt, ock han glänste som det rödaste guld. När prinsessorna
sågo guldkatten, slutade de leken ock ropade på honom ock
frågade, hvar han hade hemma ock hvart han skulle gå. Han
svarade, att han skulle gå till sitt guldslott ock leka med
guldäpplen.
»Kan inte jag få följa med ock få mig ett par sådana?»
frågade den äldsta prinsessan. Hon hade aldrig sett ett
guldäpple, men hade mycket hört talas om dem.
»Jo, det går godt för sig», svarade guldkatten. »Du skall
få så många guldäpplen du vill, bara du inte rör vid dem, som
växa på trädet i min trädgård, för då går det galet.»
Prinsessan mente tro på, att bon nog skulle hålla sina
lingrar från trädet, ock så följde hon med. guldkatten. När
de hade gått en stund, kommo de till trollets slott, ock
guldkatten visade hänne alla sina rum ock salar ock bad hänne
sedan spatsera en stund ensam, för han skulle nu styra om,
att hon fick en måltid, som kunde anstå en prinsessa. Hon
tackade ock gick ut i den vackre trädgården, men hur många
vackra blommor ock träd där än växte, såg hon bara på ett.
Grenarna voro så fulla af stora guldäpplen, att de hängde ända
ned mot marken. Bevars så de lyste! Men inte ville hon
röra dem för det. Hon hade väl lof att titta på dem, vet jag!
Men hur hon stod där ock tittade, så ville fingrarna efter
ögonen, ock man tar ju ingenting, för det man rör vid det, vet
jag! Ock så rörde hon vid ett af de vackraste guldäpplena.
Men en kan tänka, hon blef illa till mods, när äpplet damp
till marken ock låg där utan både färg ock glans.
Nu kom trollet fram ock röt till hänne, att nu skulle hon
ned i slottets underjordiska fängelse, för det bon hade
förgripit sig på hans största skatt, ock så hade hon ingen nåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
