Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungen ook torparedottern.
Helsingborg.
Det bände sig en gång, att en ung konung frågade en
spåkvinna om sina kommande öden, ock då fick ban det
svaret, att han till drottning skulle taga en fattig torpares dotter.
Kungen blef mycket förargad öfver den spådomen, för
han var stolt i hågen, ock nu menade han tro på, att det väl
ändå berodde pä honom själf, om spåkvinnan skulle bli
sannspådd eller inte. Aldrig i lifvet tänkte ban gå in på ett sä
simpelt gifte, hällre skulle han ingen drottning ha, det var
både vist ock säkert det! Men han kunde ändå inte fä
spådomen ur sina tankar.
Så gaf han sig en dag ut på jakt, ock då bar det så till,
att han mötte en fattig torpare, som var ute i skogen för att
hämta ved till att elda sin stuga med, för där låg hans hustru
med en nyfödd dotter jämte sig. Kungen gaf sig i tal med
torparen, ock så berättade denne om barnet ock hur glada
ban ock hans hustru voro öfver den lilla vackra flickan.
Det där retade kungen på nytt, för spåkvinnan hade ju
sagt, att hon, som skulle bli hans drottning, just skulle födas
samme timme ock stund, som han nu hörde att torparens bustru
fått sin lilla flicka. När han kommit hem från jakten, lät han
så en af sina tjänare snappa bort barnet, ock sedan brände han
ett märke på armen pä det, ock så lade han det i en liten
beekad kista, ock i den lade kungen dessutom en summa
penningar. Sedan sattes kistan i den strida strömmen, som flöt
utanför kungens slott. Ock så tykte kungen, han kunde vara
trygg för att spådomen inte skulle gå i fullbordan.
Den lilla kistan flöt med strömmen ner till en kvarn.
Där tog mjölnaren upp den, ock som han var barnlös, så blef
han mycket glad öfver den lilla flickan, ock han tog upp
hänne som sin egen dotter, ock hon hade det mycket bra.
Så gingo många år. Så en dag möter kungen spåkvinnan
ock säger då till hänne, att han sörjt för att spådomen blef
Sv. landsm. V. 1. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
