Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fann bon litet matvaror i alla tolf skåpen, ock af dem redde bon
till en måltid ock dukade borden ock stillade också sin hunger.
Dagen gick, utan att någon människa kom, ock när det
blef natt, lade bon sig i en vrå, dit bon kunde förstå att ingen
plägade komma. När bon hade legat där en stund, hörde hon
folk komma in i stugan, ock när de hade tändt ljus, kunde hon
från sitt gömställe se, att det var tolf män,[ock af deras samtal
förstod hon genast, att de voro röfvare. Nu undrade de mycket
öfver hvem som varit i deras bostad ock gjort den så ren ock
treflig. Sedan åto de ock gingo slutligen till sängs.
Drottningen var illa till mods, där hon låg gömd, inen till slut
somnade hon också, ock när hon vaknade om morgonen, voro
alla röfvarne borta; men i skäpen funnos nya matförråd.
Som nu drottningen snart väntade sig ett barn, så vågade
hon inte längre vanka omkring i skogen, utan bon beslöt sig för
att stanna i buset ock hålla det i ordning ock sålunda på
för-hand beveka de tolf röfvarne till mildbet.
Hvar natt kommo röfvarne hem, ock alt mer ock mer
förundrade de sig öfver ordningen i stugan, ock slutligen en
natt hörde hon dem svärja hvarandra en ed, att om det var
en kvinna, som vistades osynlig i huset, så skulle de hålla
hänne i ära, ifall hon visade sig.
När drottningen hörde denne eden, kom hon fram ur sitt
gömställe ock sade dem, hvem hon var ock hur hännes gemål
hade velat låta döda- hänne. Då tykte röfvarne synd om
hänne, de knäböjde för hänne ock hyllade hänne som
drottning ock lofvade att skydda hänne ock hännes barn, när det
kom till världen.
Hon blef, som en nog kan tro, glad öfver detta löftet ock
stannade nu hos röfvarne, ock där födde hon också sin ock
kungens son.
En dag mötte emellertid kungen spåkvinnan igen, ock då
sade han hänne, att spådomen visserligen hade gått i
fullbordan, men att han hade låtit döda sin drottning, så att inte
en torpareflickas barn skulle ärfva hans rike.
»Drottningen är inte död, hon lefver ock bor i en stor
skog», sade spåkvinnan. Men då lät kungen taga fast hänne
ock bad hänne välja, antingen hon själf ville brännas på bål
eller hon ville söka upp drottningen ock förgöra hänne. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
