Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla grå åsnan ock den lilla pipan ock den gamla bössan!»
Bryte lydde rådet ock fick hvad han begärde, ock när han
sedan ville gå, så rådde trollnngen honom till att söka tjänst
hos kungen, för han behöfde sig just en god skytt.
Bryte lydde också denne gången ett godt råd, han gick
till kungen ock fick tjänst som skytt. Ock nu visade det sig,
hvad trollets gamla pipa ock bössa dugde till. Bryte behöfde
bara gå ut i skogen ock blåsa i pipan, så kom där det
villebråd, han önskade, ock när han sedan siktade ock sköt, så
damp det till marken, det slog inte1 fel det. Aldrig hade
kungen fått sådant vildt på sitt bord, ock aldrig hade någon
skytt stått så väl hos honom, som Bryte gjorde. Men detta,
kan en veta, förtröt kungens hofmän, ock de lurade nu på
Bryte för att hitta på något sätt att sticka ut honom ur kungens
gunst.
Bryte misstäukte inte något ondt, inte häller brydde han
sig om att dölja, hur det gick till för honom att skaffa kungen
sä mycket vildt, ock så hade ovännerna snart sitt råd
upp-lagdt. De gingo brådt till kungen ock sade, att Bryte var en
led trollkarl, som borde lida döden eller åtminstone förlösa
sitt lif genom att leta upp kungens enda dotter, som blifvit
bortröfvad. af den ledaste troll häxa i vä rlden.
Kungen lät då kalla Bryte inför sig ock frågade honom,
om han ville lösa sitt lif med att återföra prinsessan, eller han
ville dö genast utan alt besvär; för att han hade med trolltyg
att göra, det var bevisadt, mente kungen, ock det tjänte inte
till ett fnyk, att Bryte sade emot.
Att dö midt i sin ungdom, bara för det en räddat en
stackars usel trollunge, det hade Bryte inte den minsta lust
till. Då kunde han likaväl sätta till lifvet med att söka efter
prinsessan, tykte han, ock för öfrigt tänkte han som så, att
. »Lyckan får en fresta. Den som vågar något, han vinner
något», ock så gick han med fräjdigt mod ut från kungen.
»Hade jag bara nu den lille trollungen här!» sade han för
sig själf, när han stod där utanför kungens slott ock inte viste
mera än intet i världen, hvilken vägen han skulle gå för att
råka prinsessan. Men i det samma kommer han ihåg trollens
pipa. Han tog fram den ock blåste, så det hven i skogen,
ock ett-tu-tre stod den där lilla grå åsnan framför honom. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
