Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nog är det sant», medgaf prinsen, »men hvarifrån skola
vi väl på en gång få tolf prinsessor? För du må veta, att
vi ha kommit öfverens om att gifta oss alla på en dag, så
den ene inte skall afundas den andre.»
»Nog känner jag tolf prinsessor, men alla äro de i trollens
våld. Viljen I befria dem, så låten kungen ge er ett skepp
ock seglen med det sydväst ut, tils I fån se en stor stad med
ett stort slott. Där skolen I lägga till ock gå i land. Det första
märkliga [ fån se i slottet, är en underbart vacker häst, som
står med en panna eldglöder framför nosen ock med en
hafre-krubba bakom svansen. Han skall säga er vidare besked,
men glömmen för all del inte att tacka honom, för annars går
det er illa.»
Prinsen tackade gumman för hännes råd ock lemoade
hänne haren ock gick sedan till grinden, där hans älfva bröder
stodo ock väntade på honom. Han talade nu om för dem sitt
möte med den fattiga gumman, ock så blefvo de ense om att
följa hännes råd ock vinna sig hvardera en prinsessa.
Konungen gaf dem ett väl rustadt skepp ock önskade
dem lycklig resa, ock så lade de ut på det vida hafvet ock
seglade både långt ock länge mot sydväst, innan de fingo
staden ock slottet i sikte. Andtligen lade de till vid stranden,
men ingen människa syntes till hvarken i staden eller på det
stora slottet, dit de gingo för att träffa den underbare hästen.
När de tolf prinsarna kommo in i slottsstallet, fingo de genast
se hästen, som stod där bunden ock hade eldglöder framför
nosen ock hafre bakom svansen. En efter en af prinsarna gick
fram till honom ock frågade efter de borttagna prinsessorna,
men hästen svarade inte ett ord på någon af de älfvas frågar.
Då gick den tolfte, den yngste, fram till hästen ock tog
glöd-pannan ock satte den bakom hästen ock stälde hafrekrubban
framför nosen på honom. Men en eldglöd hade fallit från
glödpannan ock bränt prinsen på foten.
»Tack skall du ha!» sade hästen. »Här har jag stått mången
lång dag, men aldrig förr har någon visat mig denna heder,
ock du skall inte häller ha gjort det för inte. Trollet, som
har röfvat prinsessorna, är nu borta på ett annat slott långt,
långt härifrån, ock I kunnen lätt taga prinsessorna; men raska
på med det fån I, för först på hafvet ären I i säkerhet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
