Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han så rasande, så ban ville komma ock slå ihjäl smeden.
Smeden blef rädd, men ban bade hört af käringen, att drängen
inte var riktig i hufvudet, ock därför ville han vänta en stund
ock se, om han farit med sanning eller lögn.
Emellertid kom drängen springande med anden i halsen
tillbaka till busbonden ock skrek, att smeden bade fått ett
träd öfver sig. Mannen fick ta sin järnstång ock välta undan det,
sade ban. Bonden fick fatt i järnstången ock till att springa.
Men när smeden såg det, så tog han på sitt vis till benen ock
, försvann, så att när bonden kom fram till platsen, var den
tom. »Då bar han redt sig själf», sade drängen.
När de nu vände om till sin egen huggplats, fick bonden
se brödbitarna ock blef efter för att plocka upp dem. Men
drängen gick fram till käringen, som satt ock var eländig för
smedens skull. »Hvad är det far plockarV» frågade hon
drängen. »Sten till att stena er med, för smeden bekände, bur
ni två hade det», svarade han. Käringen å stad, alt hvad hon
kunde ränna. »Mor tror, att er gård brinner!» sade drängen
till bonden. Han efter käringen. Så skulle hon öfver en grind,
men blef hängande där, ock så skrek hon, att hon aldrig,
aldrig mera skulle bry sig om smeden; ock så fick bonden
reda på den historien ock lärde sig med det samma, att
drängen var klok som sju räfvar.
Sv. landsm. V. I.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
