Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gråtemiddagen.
Torups socken, Västra Göinge härad.
Det var en gång en man, som hade en käring, som alla
tider ryade sig ock pep, att hon var ked af lifvet. Mannen
hörde detta i otta ock kväll ock blef trött på allöet till sist,
ock en dag sade han till hänne:
»Hör da, mor», sade han, »jag gitter lika litet som du lefva
i denna leda världen ock ha det smått ock skrint. Jag våndar,
vi trossade in i en annan; för hurudant där är, så vet jag
åtminstone, att en stackars skickelig göing där inte tränger till
att köra till marknads ock låna hus hos ogena slättboar eller
äta mjölken blandad med dricka.»
»Ja, det var godt en kunde slippa från det på en gång»,
tyktes käringen.
»Det skall gå som smör ock bröd i skräddare, för vi kunna
på en gång hoppa i ån», sade mannen.
»Hoppa!» sade käringen. »Ingen tid har jag hoppat, ock
inte gör jag det detta laget; men stå på hufvudet kan jag från
den tid, jag var liten, ock detta gör jag nu med.»
Så gingo de två ner till ån. »Nu ge vi oss ut», sade hon.
»Låt mig bida ock se, hur du gör. Men bind först mina
näfvar på min bak, for eljest ränner jag ut ock drar upp dig
igen, för aldrig kan jag se dig dö i lefvande lifvet», sade han.
Käringen tog deras hoseband ock band hans näfvar pä
ryggen, ock så slog hon kullbytta ut i den djupa ån.
Vattnet var kalt som is, ock hon hade ingen tid varit glad vid att
två sig. Därför tog hon till att skrika ock hvia på mannen,
att han skulle dra upp hänne igen.
Men han var en inmarig gök, han ville vara af med sin
gamla gråtemiddag; därför vände han baken mot ån ock sade:
»Mor, du får bli i vattnet, för du bar ju själf bundit
näf-varna på mig, för jag inte skulle gena dig från grafvens dörr.»
Så blef mannen af med sin gråtemiddag, ock inte grät han
öfver det, längre än prästen såg det.
Sr. landtm. V. 1.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
