Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jungfrun och bergamannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jungfrun och bergamannen.
(Upptecknad i Norrhviddinge socken).
Jungfrun skulle sig till ottesången gå,
— Tiden göres mig lång —
så gångar hon sig åt rosendelund.
— Ty jag vet att sorgen är tung —
Hon klappar på bergsporten med fingrarne små:
”Statt upp, du bergskonung, tag låset ifrå’1”
Bergskungen hade fingrar båd’ mjuka och små,
dock tog han sjelfver det låset ifrå’.
Så tog han den jungfrun genast i famn
och bar henne så till silkesängen fram.
”Dig så vill jag gifva en tunna guld,
om jag får tala med min far och mor så huld.”
”Gifver du nu mig en tunna guld,
så skall du få tala med din far och mor så huld.”
Nar som hon kom till sin faders gård,
ute stod hennes moder och kammad’ sitt hår.
”Välkommen min dotter, välkommen till mig!
Hvar har du väl varit så långan en tid?”
”1 berget har jag varit i åtta runda år,
der aflad’ jag sju söner och en dotter så båld\”
Bergskonungen hastigt inom dörren steg:
”Hvad är det för tal I hafven om mig?”
”Det är ej annat tal, jag hafver om dig,
än det om våra söner och vår dotter så huld.”
Bergskungen slog bruden på blekblommad kind,
så blodet det stänkte på guldklädema fin7.
De redo, de redo allt öfver en mad,
bergskungen han log, men jungfrun hon bad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jun 10 23:32:26 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/weskanvis/0005.html
