Skånska visor, sagor och sägner / 26 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stackars prosten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den stackars prosten.

(Upptecknad i Kågeröds socken).

Det hände sig en gång, som det händt så många gånger,
att eu prost, som ej gift sig i sina yngre år, på ålderdomen
tog sig en mycket ung hustru. Frun var mycket god vid sin
gamle man och gaf honom så mycken rar mat han orkade
äta. Detta hade uu allt varit godt ooh väl, om ej prosten
för hvarje månad som gick hade blifvit allt trindare och
trindare medan frun ej det ringaste lade på hullet. Häröfver
blef prostfar bekymrad och rådgjorde i tysthet med klockaren,
och denne höll det ej olikt, atit hans vördighet gick i
väntande dagar. Men för att förvissa sig om saken, knöt
klockaren ett band kring prostens mage, sände sedan bandet till
en klok kärring med förfrågan, om hvad kön fostret skulle bli.

När den kloka fick se bandet, kunde hon, att sluta af
längden, ej tro annat, än det hade varit knutet kring en ko,
och så lät hon helsa och säga, att det väntade blef en
svartbrokig tjurkalf. Denna spådom gick prosten djupt till
sinnes, ty han tyckte, att en sådan arfvinge skulle rent nedsätta
hans anseende hos församlingsboarne. Han beslöt derför, att
i all hemlighet vandra ut i vida verlden, så att de aldrig
skulle få höra talas hvarken om honom eller hans kalf.

När han då hade gått så lång väg, att han rent slitit
sulorna af sina stöflar, kom lian till en galge, i hvilken der
hängde en karl. Prosten såg, att den döde hade ett par
nya stöflar på sig, och då han ej trodde att de kunde vara
egaren till vidare gagn, tyckte han det ej var någon synd
att taga dem. Men det var under vintern, så stöflarne voro
hårdt fastfrusna vid den hängdes ben, derför hade prosten
ej annat råd än att skära dessa af efter knäna och stoppa
dem i sin påse; ty han hade förklädt sig till tiggare. Om
kvällen kom han till en bondgård och bad om herberge öfver
natten, hvilket han också erhöll; men som de ej viste att
han var prest, fick han ligga i en säng, som stod i en
kammare bredvid fähuset. Innan han lade sig, drog han de nya
stöflarne af benstumparne och gömde dessa senare under
sängen, derpå lade han sig och somnade, men dörren till
kostallet stod öppen. Under natten hände det sig, att en af korna
kalfvade och kalfven styltade in till prosten och stälde sig
vid hans säug. När så hans vördighet vaknade tidigt på
morgonkvisten och fick se en svartbrokig tjurkalf stå och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>