Skånska visor, sagor och sägner / 36 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandringen till himmelriket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vandringen till himmelriket.

(Upptecknad i Reslöfs socken).

Det var en gång två bröder, som mycket älskade
hvar-andra och som bland annat kommo öfverens om, att hvar de
än voro, lefvande eller döda, skulle de bevista hvarandras
bröllop. Tiden gick och den ene brodern dog, innan någon
af dem voro gifta. Brodern sörjde mycket ocli kände sig så
allena i verlden, att han beslöt taga sig en hustru. När
bröllopsdagen var bestämd och gästerna bjudna, gick
brudgummen till kyrkogården, för att bjuda sin döde bror till
festen. Han knackade på grafven och framförde sitt ärende,
och en röst svarade:

”Sätt en pipa vatten vid min graf, så skall jag komma
till ditt bröllop.”

Brudgummen gjorde så, och då han bröllopsdagen med
bruden och brudföljet gick öfver kyrkogården, för att gå i
kyrkan, såg han broderns graf öppna sig och den döde,
åtföljd af en engel, sluta sig till tåget. Men ingen annan än
han såg dessa gäster. De följde med in i kyrkan och hem
till bröllopsgården, der de, osynliga för alla, utom for
brudgummen, deltogo i festen. När denna var slut, sade den döde:
”Broder, nu har jag kommit till dig; nu skall du följa
mig till mitt hem.”

Brudgummen ville dock ej gerna gå ifrån sin brud, men
brodern nödgade honom, och han måste följa. Så vandrade
bröderna bredvid hvarandra; engeln gick förut och visade
vägen. Då de gått en stund kommo de till en port. Engeln
slog med sin staf på porten, den sprang upp och de tre
kommo nu in i en stor skog med höga, sköna träd, men
marken den var bar, der fans på den hvarken gräs, örter
eller blommor. Men här gingo dock några flockar kor, hvilka
alla voro så feta och blanka, Som om de gått på det
ypperligaste gräsbete. Brudgummen undrade väl häröfver, men
sade ingenting.

När de hade genomvandrat denna skog, kommo de åter
till en port. Engeln slog på den med sin staf, den sprang
upp, och de trädde åter in i en skog. Men här voro träden
hvarken stora eller vackra; deremot var marken betäckt af
ett frodigt gräs och alla slags friska, saftiga örter. Afven
här gingo många kor, men oaktadt de hade ett så
förträffligt bete, voro de dock i hög grad magra och eländiga. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>