Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan från det underjordiska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rida till kyrkan och låta viga sig vid kungen; men på det
han ej skulle upptäcka sveket, måste den förmenta bruden
ej tala ett ord till brudgummen. Prinsessan samtyckte till
allt, tänkande i sitt sinne, att hennes ungdomstrolofvade
förtjente en bättre brud än denna fallna kvinna.
När brudskaran var samlad kom den tätbeslöjade bruden,
åtföljd af en tärna, ut för att bestiga sin hvita gångare. Då
sade hon: ”Statt stilla, sto, du hvita, att ett kungabarn må
på dig stiga!”
”Hvad talade I der?” sporde konungen. — ”Jag talade
blott till min gångare hvita, att den ej skulle från vägen
vika”, svarade bruden. Så redo de ett stycke väg, då såg
bruden en bit bröd ligga på en grästufva och då sade hon: ”Der
står du, tufva, mea bröd, hade jag haft det i min nöd, hade
jag ej tvingats att slagta min tärna.” ”Hvad sägen I, min
brud? sporde åter konungen. — ”Jag talade blott till min
tärna”, svarade bruden. Så redo de tills de kommo till en
tall, i hvilken en gök satt och gol; då sade bruden: ”Der
sitter du, gök, och gal i tallen; hemma ligger kungens brud
med sitt barn i stallen.” ”Hvad är det I sägen, min brud?”
frågade brudgummen. ”Jag talade blott några ord till min
tärna”, svarade bruden. När de kommo till en bro öfver en
å, såg bruden ett par änder simma i vattnet; hon sade då:
”Här ligger du med maken din, när jag kommer hem så
mister jag min.” — ”Hvad sägen I, min brud?” sporde
brudgummen. — ”Jag talade till min gångare hvita, att den ej
månde från vägen vika”, genmälde hon.
Ändtligen kom brudskaran fram till kyrkan, den gick in
med brudgum och brud, som stälde sig framför altaret, för
att vigas. När de nu skulle vexla ringar och bruden räckte
brudgummen den ring hou burit på sin hand, bleknade han,
ty i den ringen igenkände han den samma, som han i forna
dagar gifvit kung Valdemars dotter till trolofningsring. Han
satte den tillbaka igen på brudens finger och tog det löftet
af henne, att den ringen skulle hon ej lemna till någon,
hvem det vara månde. Detta lofvade hon.
De gingo ur kyrkan med sitt brudfölje, och då alla
stigit till häst, för att företaga hemfärden, sade konungen till
bruden: ”Vägen den är både svår och lång, vi må den
förkorta med gåtor och sång!” Då svarade hon: ”Visor och
gåtor jag hafver förgått under de tre år jag i jordslottet satt;
mycket jag lidit, ulfven jag ridit, kol har jag bränt, mycket
mig händt, men allramest nu, när jag skall stå brud för en
stalljungfru.” — ”Hvad är det för en sång I kväden?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
