- Project Runeberg -  Skånska visor, sagor och sägner /
67

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sägner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

met och satte af utom dörren, öfver gården och ut i skogen.
Nu för8todo de alla, att det var skogsnuans barn, som hon
omskapat till ett lam och som de hade vårdat. Till tack
härför hngo de der i gården alltid lycka med sina kreatur,
så desse voro långt vackrare än grannarnes.

I Stenestads socken finnes en hög klippa eller hall, som
allmänt kallas Ellhall. Der är en Jettestuga inne i hallen,
något som hvem som helst kan öfvertyga sig om. Men långi
inne i berget är den afstängd med en jerndörr; längre än
till den vågar sig ingen menniska, och många lära de heller
icke ha varit, som vågat sig så. långt, Ty det är icke fritt,
att der icke ännu bo varelser af jetteslägt; det är åtminstone
ej länge sedan, att en man såg ett par röda skor stå i
jettestugan. Det säges också allmänt, att för många år sedan
hade en bonde, som egdé ett stycke åker der i närheten,
gått ut en söndagskväll, sedan solen gått ned, för att binda
sitt korn. Som han då går der och arbetar, ser han en
half-naken qvinna, med brösten slängda upp öfver axlarne, komma
springande. Efter en stund kom jetten från Ellhall ridande
fram till honom. Jetten frågade, om det nu var tid för
bonden att arbeta. ”Nu är det min tid, icke din”, sade han.
Derpå sporde jetten, om mannen sett hans hustru. Jo, det
hade han; hon hade sprungit öfver ängen. Jetten satte af
efter henne, och om en stund kom han till baka med
qvin-nan framför sig på hästen, han piskade henne så hon skrek
i vildan sky.

I Skärali och Klöfvahallar har der äfven bott jettar, ty
jettestugor synas ännu på båda ställena. I Skärali finnes en
utskjutande klippspets, som folk här uppe kallar Hjortaknifven.
Om denna förtäljes, att en dräng, som hemtat en häst från
den närbelägna skogen, mötte en jette. Denne hotade att
taga drängens lif, om han ej kunde lösa det dermed, att han
red ut på Hjortaknifven och der vända med sin häst.
Drängen försökte vågstycket och lyckades; då lät jetten honom i
fred rida hem. Två af dessa jettar ha blifvit ihjelslagna och
ligga begrafna i Härsnäs skog, der två långa stensättningar,
med två rader stenar vid ena ändan, utvisa hvar hufvudet
på liken blifvit lagda.

I Skärali växer en ört, hvars frön falla till jorden
midsommarsnatten, klockan på slaget tolf. Kan man då upptaga
dessa frön i fallet, innan de beröra marken, så blir den, som
bär dem på sig, osynlig. Med dessa frön kan man äfven
öppna alla lås och reglar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 10 23:32:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weskanvis/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free