Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställde till enskilte. Väl skrattade man också nu ganska ofta
åt mig och frågade huru jag kände dessa platser och hvad jag
hade att göra med dem, men jag lyckades dock alltid att
under samtalet, fortsatt ofta med gräl och disput, erhålla de
underrättelser jag önskade. Beduinen bedömmer vanligen hvarje
främling efter de tåpige och tafatte Turkar och Perser, som
hvarje år stryka genom hans öken på pilgrimsfärd till Mekkå
och i allmänhet hafva lika litet intresse för landet som de äro
oförmögne att uppfatta folkets character och de förhållanden,
hvari det lefver; emellan dessa och Beduinen uppstår aldrig
någon vänskap, och lika litet som de förre vilja nedlåta sig till
förtrolighet med sin nomadiske följeslagare och beskyddare
under vägen, anser sig denne pligtig å sin sida att bemöta dem
såsom seden och convenancen bland Beduiner fordrar, och långt
ifrån att göra sig samvete af att bedraga dem, gör han sig
fastmera en ära deraf. Träflå öknens nomader deremot en
främmande, som är hemmastadd i deras språk, seder och bruk,
känner landet och folket nog att ej kunna föras bakom ljuset
och derjemte ställer sig på en förtrolig fot med dem och täflar
med dem i nomaddygder, så behandla de honom såsom en af
dem sjelfve, ge honom namnet Bedawy och försöka ej gerna
att bedraga honom i de upplysningar han önskar.
En annan och ännu större svårighet som möter en
explo-rator i öknen är, att han ej gerna kan nedskrifva de uppgifter,
han erhåller, inför Beduinerne sjelfve utan blott i hemlighet och
obemärkt af dem. Redan Burckhardt klagar öfver denna
olägenhet och, såsom han, fann jag alltid rådligast att uppteckna
de annotationer, jag på vägen måste göra, under min kapprock.
De öfriga bibehöll jag i minnet till dess vi gjorde halt, då jag
under en eller annan förevändning aflägsnade mig från det
öfriga sällskapet och nedskref det vigtigaste så noggrant tillfället
medgaf, och först sedan jag framkom till någon by eller stad
var jag i stånd att vidare ordna de korta annotationer jag så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
