Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lång, omensklig och grym var eden ;#men alla de svuro
Likväl med hörbar röst, stundom qväfd utaf gråt.
Gräslig förbannelse sist de kallade ned ifrån himlen,
Om de ett hårsmån blott veko ifrån sitt förbund.
Nu uppå skälfvande knän de släpa sig fram till
prelaten,
Kransarne taga de af, lägga dem sakta ned,
Sträcka så darrande fram de sänkta hufvudens offer,
Och för hans häijande hand faller det yppiga hår.
Sist han välsignelsen ger och vinkar med ringprydda
handen,
Och ifrån tårstänkt golf stiga de vacklande upp;
Famla en stund som blinda och fatta hvarandra i
armen,
Trefva med staplande steg ned ifrån altarets rund.
Knappast för snyftningar hörs det “salve regina coe-
lorum"
Som från en osedd chör tränger ur klostret sig fram.
Englame ordna i hast sina målade vingar och trippa
Glada från trapporna ned, visande brudarne väg.
Långsamt följa dem de och snart de synas ej mera.
Gnislande porten är stängd. Verlden de sagt sitt
farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
