Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN.
Allting hafver sin tid, följaktligen också sin otid;
Kommet i otid ett godt lätt sig förbyter till ondt.
Hvarför sade ni ej, då ni kom, att i dag var den
sista
Gången vi suto till bords — kanske vi sågo hvar-
ann’?
Om ni hade en vän, som för alltid fore ifrån er,
Hade ni hjerta att då, ännu i afskedets stund,
Prata om väder och vind, politik, teatrar, cigarrer,
Lagar, dogmer och slikt? Säg mig, hade ni det?
Tror ni att talet om allt sådant der, om än så
förträffligt,
Tillfredsställer det kraf hjertat då ställer fram?
O, hur litet tynger en gång på kärlekens guldvigt
Snillets blixtrande tal, vägdt mot ett hjertevarmt
ord!
Om jag talade än med englars och menniskors tungor —
Minns hvad Paulus sagt! — hade jag kärleken ej,
Vore jag blott en ljudande malm och en klingande
bjellra.
Var jag sådan för er? Kanske att felet var mitt.
Dock — hvi talar jag så och trugar mig på en, som
alltjemt
Ser katoliken, men ej menniskan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
