Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årtiondets slut. Det var vid de storartade
konserterna i Ladugårdslandskyrkan 1848, högsinnadt om
än ändamålslöst gifna af studentcorpsen till förmån
för det kämpande Danmark. Upsalasången visade
då, hvilken utomordentlig hänförelse den förmår att
framkalla, då den trogen sin starkt begränsade, men
höga uppgift, tager sig före att på "ärans och
hjel-tarnes språk" sjunga ut hvad som ligger den på
hjertat.
Ilvad som i icke ringa mån bidrog att hyfsa
och höja Upsalasången och skärpa sjelfkritiken hos
hennes unge bärare var onekligen den ovanliga
rikedom på tillfällen att höra god musik, som under
denna tid gafs. Aldrig tillförene hade tilloppet af
framstående förmågor i denna konst varit så stort,
som det vardt under fyrtiotalet, och har väl knapt
varit det sedan heller. Hufvudstaden besöktes nästan
året om af sådana med redan vunnen europeisk
ryktbarhet, och alla gjorde de derifrån besök i den nu
lätt tillgängliga universitetsstaden, der det vaknade
sinnet för tonkonsten förskaffade dem allt talrikare
åhörare. Utrymmet på teatern, Gillet och
Gustavia-num befans snart otillräckligt, och gång efter annan
måste Carolinasalen upplåtas åt de mest frejdade
konstnärerna. Äfven denna sal öfverfyldes, när Jenny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
