Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej alltid på ett lyckligt sätt, städse dock vinnlagt sig
om att efter bästa förmåga exequera "Douce
Har-monie", "Hulda Rosa" eller "Slumra ljuft" till sina
medmenniskors förmodade glädje och egen vissa
upp-byggelse. Tålamodet var töm dt, de värste straffades,
och rector magnificus förböd allt vidare utförande af
turkisk musik i fria luften. Detta var dess dödsdom;
ty i rum var den icke blott olidlig, utan hardt när
lifsfarlig för exekutörerna sjelfva, och utan den kunde
de icke lefva såsom sällskap. *
Några år senare uppkom ett nytt sällskap af
enahanda art som det förra, dock med den skilnaden,
att dess medlemmar lade vida mer vigt vid att roa
sig sjelfva, än att oroa andra. De kallade sig Juve-
* I den nyss nämda urkunden om Turkiska musiken, utgifven
1835 af en dess medlem, (professor Zedritz) lieter det: “Be nu
uppräknade utgjorde den turkiska musikens egentliga och äldsta
personal. Men med dess växande rykte, växte ock mångas önskan
att som ledamöter med densamma införlifvas. Iläraf blef småningom
personalen allt större, och musiken förlorade sig slutligen och
försvann i det oändliga. Om turkiska musikens väsende och anda voro
meningarne delade och pris och tadel omvexlande. — — —
Utan tvifvel kände sig Musikens ledamöter med rätta stolta
der-ofver,_att de, midt uti ett ekonomiskt förståndigt tidehvarf, förmått
att lefva och verka för en idé, som säkert hedrat och lyckliggjort
dem, om den ej slutligen stannat i konflikt med Statens.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
