Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Döden rasar
I värt brutna lag.
Hvem fins qvar? — Jo, tvänne basar:
Du, min bror, och jag.
Snart, o broder,
Skingras också vi.
Då får minnet sjunga solo
Om vårt compani.“
Det var dock ej blott förluster sången led under
dessa år. De medförde äfven en vinst af en tenor,
som väl icke kunde mäta sig med den bortgångne i
röstens skönhet och fylliga klang, men väl i dess
böjlighet och renhet ooh dessutom var honom
öfver-lägsen i musikalisk bildning. I sjelfva verket fans
det sålunda tre, som hade att upprätthålla
Juvenal-sångens vunna anseende. Den ene af de "tvänne
basar", hvilka funnos qvar, var egentligen en baryton
och lämpade sig såsom sådan väl för en mellanstämma,
och den andre egde en röst, för hvilken naturen
tycktes hafva glömt sätta någon gräns nedåt.
Erforderliga organer för en trestämmig sång funnos alltså.
Men hvad fanns väl af kompositioner för en sådan?
— Nästan ingenting, om man undantager Du Puy’s
förträffliga "Agander, Pagander och Winberg" samt
några temligen innehållstomma koloratursånger. Här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
